Sublimt!

Den analoga världen blir alltmer exotisk. Karbonpapper, kartotekskort, stämpeldynor har omvandlats till nostalgiska kvarlevor från en svunnen tid. Carl Hammouds nya teckningar och målningar utgår från just sådana kontorsmiljöer med ålderdomlig aura. Högar av wellpappkartonger och arkivblå pärmar tornar upp sig i bilderna. Svävande A4-ark, dokumentskåp, skrivbord i massivt trä; allting ömsint avbildat med utpräglad känsla för materialens stofflighet. Blyertsspetsen exakt vässad, oljefärgens skikt noggrant lagda – ett stillsamt, trofast hantverk som skänker njutning åt betraktaren. Kärleken till traditionen skymtas också i de måleriska referenserna, som bilden Land vars komposition parafraserar Caspar David Friedrich. Man kan också skönja Edward Hopperska stämningar i det ödsliga ljusspelet över bordsytor och golv.

Både tingen och människorna är som öar. Slutna, avgränsade monoliter arrangerade i bildrummen. I ett auditorium svävar böcker och papper nere på den övergivna tribunen. Vad för slags undervisning eller konferens som avbrutits förtäljer inte målningen. Själv får jag dova associationer till någon gammal öststat just efter murens fall. Deltagarna har bara rest på sig och tagit sig ut ur all tvingande formalia. Kvar ligger dokumenten, inte längre funktionella, och har blivit lika aparta som det system de understödde.

Ju mer jag kontemplerar bilderna, desto klarare framstår de som ruiner över ett memoreringssystem vars koder blivit meningslösa. Tillsammans med det ypperliga hantverket skapas den säregna blandningen av ogripbarhet, hotfull monumentalitet och skönhet som brukar känneteckna det sublima.

Konst

Camilla Hammarström