Mellan möjligt och omöjligt

För andra gången mönstras den regionala konsten på Malmö konsthall: förra gången visades tolv konstnärer och dessa tolv har nu valt varsin ny konstnär. Det är ett smart sätt för konsthallen att slippa påstå något om regionens konst, eller om regionen överhuvudtaget och det är en intelligent investering för framtiden: Malm-utställningarna kommer så småningom att demonstrera nätverken, en egen konstvärld.

Redan i denna andra upplaga utkristalliseras två ting, nämligen att flera konstnärer är verksamma även med andra uttryck, som text eller musik samt att det samlade intrycket är av en underliggande aggressivitet, ett återhållet visuellt våld. Det återkommer bland andra hos Julie Nord när hennes gulliga små odjur formar ordet "Demon", hos Truls Melin i hans Drunknad sjöman - en olyckligt instängd människa, inramad av slaka svarta segel - hos Peter Holst Henckel och hans Explaining Denmark to a Child som bland annat består av en tio meter tjock dörr. Omöjlig att använda men avskräckande, våldsam.

Men det är ändå de softa, avväpnande verken som fastnar. Som Eva Steen Christensens förvridna och anarkistiska villastaket - här bevakas inte längre några tomtgränser - eller Andreas Schulenburgs filtskulpturer. Egna världar, mjuka äventyr mellan möjligt och omöjligt. Portalfigurer för en utställning som ändå säger något fast den inte vill.

Konst

Ulrika Stahre