Mobbning

Hur det blev lönsamt att formulera floskler

Sara Dambers biografi är plågsam men lärorik läsning om en bransch som tjänar pengar på självklarheter

Av: 

Kristofer Andersson

Sara Damber har grundat flera rörelser för barns och ungas rättigheter, bland annat Friends. Nu är hon aktuell med boken ”En handelsresande i godhet”. ”Sara Damber hittar problem med det mesta som andas dåtid – kommunal styrning, trögfotade politiker, folkrörelser, offentlig verksamhet i största allmänhet – samtidigt som den egna spegelbilden förblir intakt” skriver Kristofer Andersson.
Sara Damber har grundat flera rörelser för barns och ungas rättigheter, bland annat Friends. Nu är hon aktuell med boken ”En handelsresande i godhet”. ”Sara Damber hittar problem med det mesta som andas dåtid – kommunal styrning, trögfotade politiker, folkrörelser, offentlig verksamhet i största allmänhet – samtidigt som den egna spegelbilden förblir intakt” skriver Kristofer Andersson.

BOKRECENSIONER

Moral har reducerats till ytlig och poserande snällhet. I boken En handelsresande i godhet: Min rapport från folkrörelsen som blev en industri beskriver Sara Damber, grundare av antimobbningorganisationen Friends, med käck penna hur världsförbättrande ambitioner under 2000-talet blivit synonymt med entreprenörsskap. Exit mögligt föreningsliv, enter Kinneviks ekpaneler.

Det är plågsam läsning, men värdefull om du önskar insikt i hur ord som hållning och etik främst blev något att fylla medelklassens cv med. Sara Damber – djupt insyltad i näringslivet – darrar inte på handen när hon vevar igång sin floskelgenerator.


Hennes pliktskyldiga invändningar mot en era som inte skäms för att kapitalisera på vad som borde vara allmän hygglighet imponerar inte. Självkritiken sträcker sig till att det ”finns en gräns för hur långt de idéburna krafterna bör anpassa sig till marknadens logik”, men den gränsen är visst inte passerad. Istället behöver vi ”fler modiga organisationer som utmanar system”. Okej, Obama.

2021 är alla, individer och företag, i första hand värdegrundambassadörer, i andra hand människor

Sara Damber hittar problem med det mesta som andas dåtid – kommunal styrning, trögfotade politiker, folkrörelser, offentlig verksamhet i största allmänhet – samtidigt som den egna spegelbilden förblir intakt: ”Som en kameleont rörde jag mig mellan samhällsskikt. Kompromisslös men naturligtvis pragmatisk med magkänslan som kompass.” Hon stod tidigt i kön av pretendenter när idealismen skulle säljas ut.

Dessvärre visade den sig vara lång.


Vid det här laget levererar det Damber kallar ”godhetsbranschen” – i själva verket kapitalismens intåg i civilsamhälle och föreningsliv – efter prognos, år efter år. Målsättningar om rättvisa och jämställdhet har spätts ut och desarmerats. 2021 är alla, individer och företag, i första hand värdegrundambassadörer, i andra hand människor. Ansvariga är den välmående medelklassen som har industrialiserat snart sagt varje moralkaka.

Tiden kräver att vi skyltar med våra ställningstaganden. Den som är emot mobbning bör inte nöja sig med att försöka uppfostra sin avkomma till en vettig människa, utan också skriva en tweet, allra helst en bok, om saken. Eller för att ta ett aktuellt exempel: Den journalist som vid upprepade tillfällen gör pr för dem han säger sig bevaka kan lätt balansera det potentiella förtroendetappet genom att deklarera att han är emot sexism och för kvinnor.


När Jan Gradvall i Dagens Industri (5 nov) skriver att det är dags att ”sluta romantisera gangsterrappen” syftar texten mest till att markera skribentens högstående: ”Gangsterrapparna är (sammankopplade) med de kriminella gängen. Jag själv pratade uppmuntrade om [Einárs låt] Katten i trakten men på senare tid har jag valt att inte skriva om några av gangsterrapparnas låtar.”

I samma text läxas Zara Larsson upp för att sångerskan planerade en arenaturné med Einár som förband, ity ”hora” yttras fem gånger i rapparens sista singel: ”Hur rimmar det med Zara Larssons värderingar?” Ja, vad tycker Zara egentligen om ordet ”hora”? Svar önskas till signaturen Gradvall, 58.


Den sortens bamsefiering förminskar våra liv, liksom politiken. På Twitter skriver Helle Klein att det vore ”absurt av Dadgostar och Lööf” att sätta stopp för Magdalena Anderssons statsministerplaner, med hänvisning till att Sverige måste ha en kvinna på posten. Japp, nog bäst att göra Nyamko Sabuni till statschef omedelbums.

I ett kapitel av En handelsresande i godhet berättar Sara Damber om inträdet i Stenbecks värld: ”Att stödja entreprenörer som bidrar till att göra världen bättre för barn passade Kinneviksgruppens dna.” Det hade lika gärna kunnat stå att Ted Bundy öppnat kvinnoklinik.

De varumärkesstärkande ropen på godhet slutar alltid här: i klyschor, renons på innehåll.


Med självbild i höjd med K2 och fågelbadsdjup analys vandrar silverryggade tyckonomer runt på våra gator, redo att läxa upp dem som inte svär på värdegrunden: Tjejer bra. Rasism dåligt. Säg inte hora. Självklarheter bättre på att förändra värdet på plånboken, snarare än världen.

ANNONS

Vinterdeal! - Prova BookBeat gratis i en månad.

Extern länk från BookBeat.se

Prova här!

Publisert:

LÄS VIDARE

Konsten är ofri och slavmoralen regerar

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

Mobbning

Civilsamhälle

Näringslivet

Jan Gradvall

Zara Larsson