”Jag skrev medan Roseanna sov”

Jonas Moström blev med deckare under pappa- ledigheten

Sommaren 2002 var läkaren Jonas Moström pappaledig - men mer upptagen än någonsin.

I takt med att dottern växte, växte också sjukhusdeckaren ”Dödens pendel” fram.

- Jag skrev i Roseannas sovpauser, medan disk och tvätt fick ligga.

helskärm

Dubbeljobbet lönade sig. Roseanna har hunnit bli 3,5 och i slutet av augusti ligger läkarens debutbok på bokhyllorna.

- Man skriver om det man känner till. Och det finns så många livsöden i sjukhusmiljö. Man föds och dör där och det är ett ständigt flöde av människor i korridorerna.

Deckaren utspelar sig på sjukhuset i Sundsvall där Jonas Moström arbetade sina första två år.

- Två läkarkollegor därifrån har läst manuset. De tyckte nog om den, sa att det var en riktig pageturner, säger den blygsamma läkaren som vävt in några av alla de karaktärer han samlar på och snappar upp i vardagen.

- Det händer att jag skriver ner ögonblick på stan. Jag har ett 50-tal bikaraktärer som jag kan använda.

Men de flesta kommer från den miljö han känner bäst till, bland de vita rockarna.

Daglig dramatik på sjukhus

”Jensen pressade paddlarna mot bröstkorgen och förvissade sig om en god kontaktyta innan han tryckte av. Kvinnans överkropp lyfte några centimeter från britsen.”

- Ingen annanstans finns så många livsöden och så mycket dramatik. Varje dag.

I ”Dödens pendel” avlider Gerd Ekstedt i sömnen av hjärtstillestånd. Hennes son är den ende som misstänker att döden inte kommit naturligt eftersom kvinnans klocka är borta.

Kriminalkommissarie Johan Axberg avvisar misstankarna - ända tills hans vän Erik Jensen, läkare på Sundsvalls sjukhus, får in en ung kvinna med hjärtstillestånd på akuten och en 19-årig flicka hittas död i sin säng. Även där saknas en klocka.

- Det som kan skilja min deckare från andra är att huvudpersonerna är två män, jag har försökt skildra manlig vänskap. Och att det är en ovanlig mordmetod. Den är känd inom läkarkretsar men många andra har blivit förvånade.

Han understryker att brottet i sig inte är så intressant, han föredrar personerna och skildringarna.

- En kärleksroman tror jag inte att jag hade rott i land så det blev en deckare i stället.

Förlaget Natur och Kultur kan delvis tacka Jonas Moström för hans känslighet och rädsla för olyckor.

- Jag är nog en säkerhetsinriktad curlingförälder. Det är perfekt bränsle, att skriva en deckare kan vara ett sätt att bearbeta rädslor.

Men även om själva mordmetoden är ovanlig så är karaktärerna och skildringen av vardagen i de båda vännernas liv desto vanligare, menar författaren.

Inslag av samhällskritik

- De vardagliga schablonerna finns på de flesta arbetsplatser. Kaffedrickandet. Bråket om semester, en sekreterare som skvallrar, en rasist.

Boken har också inslag av samhällskritik. Den viktigaste vårdfrågan i dag är, enligt läkaren, neddragningarna. Sjukhus slås ihop och nu införs remisstvång, alla måste börja hos sin husläkare.

- Det kan jag tycka är bra. I dag är det för många friska på sjukhusen som tar resurser från de riktigt sjuka. Men remisstvånget kommer att kräva mer av husläkarna och landstingen är ju inte kända för sitt goda utbildningsklimat.

Själv försöker Jonas Moström bygga upp kunskapsbanken. Varje tisdag träffar han andra ST-läkare i Stockholm och lär sig mer om olika vårdområden.

- Det kan vara om empati och konsultationsteknik, kroppsspråk.

Kunskap som - dessutom - kan vara bra att ha i bagaget under kommande skrivstunder.

Debutanten skriver redan på sin andra bok om läkaren och polisen i Sundsvall. Skrivandet har blivit ett måste.

- Jag har alltid haft behov av att uttrycka mig kreativt. Jag har spelat lokalrevyer, vikarierat på Östersunds-Posten och skickat in låtar till schlagerfestivalen. Men just det har inte gått så bra, skrattar 31-åringen som nyper sig i armen för att förstå att hans projekt under pappaledigheten blivit en bok.

- Det är total lycka.

Jonas Moströms boktips till...

Britt Peruzzi