Det är 80-talet ur lantisperspektiv

Fredrik Wikingsson och Filip Hammar fortsätter att sticka ut hakan

De är mest kända för rabaldret kring humorprogrammet ”Ursäkta röran”.

Men Filip Hammar och Fredrik Wikingsson springer inte bara

omkring med tutor eller driver med Robinson-Emma. Nu har de

skrivit en bok om att växa upp på 80-talet.

Filip Hammar och Fredrik Wikingsson blev rikskända som vildhjärnorna som drog på sig en rad fällningar för sina skämt i ”Ursäkta röran” i TV 4. Tittarna delades i två läger: Är det roligt eller inte att störa golfare med tuta och att spotta på varandra medan man gör låtsasintervjuer?

I grunden är de journalister och såg det som ett naturligt steg att skriva en bok. Båda är födda på 1970-talet i mindre städer. De beskriver sig som skötsamma killar som tog skolan på allvar.

Skulle avskytt Filip

– Jag tog inte ut svängarna precis. Jag bodde i ett tryggt medelklassområde, hade fasta tider och föräldrar som är lärare, säger Filip. På gymnasiet blev jag mer den gapiga elevrådsordföranden.

Fredrik säger att han nog skulle avskytt Filip på den tiden – och även den tonåring han själv var:

– Jag var fältbiologstypen, ett superpluggo med prestationsångest, dessutom hypokondrisk. Ingen nörd, men lite vid sidan av.

Båda beskriver sig som iakttagare – killar som ber andra att klättra upp på skoltaket och kasta ner en cykel för att se vad som händer.

Beskriver tidsera

Därför fanns det gott om material till ”Två nötcreme och en moviebox - hisnande generaliseringar om vår uppväxt i DDR-Sverige”, som kommer ut på Bonnier Fakta den 27 oktober.

– Det är ingen generationsroman, utan en rolig bok som beskriver en tidsera ur ett lantisperspektiv, säger Filip.

De tar upp allt från mellanstadiets tryckare till dåtidens minimala tv-utbud. Det sistnämnda är en typisk del av det de kallar ”DDR-Sverige”.

– Det var det ouppkopplade Sverige, mer isolerat och väldigt oamerikanskt. Socialstyrelsen hade svenskarna i sitt grepp, säger Fredrik.

Filip håller med:

– Det var en tid när statens informationsprogram

”Anslagstavlan” var det närmaste man kom tv-reklam.

Större och kaxigare

De ordentliga pojkarna har blivit stora. Och betydligt kaxigare. Deras hjärnor verkar mystiskt sammanlänkade och det är något av Bill och Bull i hur de fyller i varandras meningar. Självtillverkade formuleringar, mustigheter (läs könsord) och engelska uttryck strömmar fram på

samma sätt. Så jobbar de också ihop, umgås på fritiden och det går inte en dag utan att de åtminstone hör av sig med ett sms.

Blir ni aldrig arga på varandra?

– Nä, vi är praktiskt lagda och löser problem om det dyker upp några. Människor i allmänhet blir ofta lite förbryllade över att vi hittat någon som vi funkar så bra ihop med.

Men vad andra tycker bryr de sig inte särskilt mycket om.

De fortsätter att sticka ut hakan, i höst med

tv-programmet ”High Chaparall” där de träffar

kändisar i USA.

– Om vi skulle bli älskade av ett helt folk skulle det vara ett tecken på att det vi sysslar med inte har någon udd, säger Filip.

Fredrik menar att Sverige blivit helt ”Rachel

Molinifierat”:

– Det som går hem är ”humor med botten”, som helst ska göras av en tjej. Det ska vara så förbaskat strömlinjeformat. Men det är roligare att göra sådant som är på gränsen.

Lyssna

Filip Hammar och Fredrik Wikingsson läser ur ”Två nötcreme och en moviebox - hisnande generaliseringar om vår uppväxt i DDR-Sverige”.

Filip Hammar

Fredrik Wikingsson

Cecilia Gustavsson