Mamma är mitt livs hjältinna

Humoristen Paasilinna om barndom och dröm

– Jo, det är nog en manlig drift att bygga hus, säger Arto Paasilinna.

En drift som han gjort sitt bästa för att tillfredsställa.

Hittills har han lyckats genomföra 54 projekt – från små kojor och utedass till storslagna skärgårdsvillor.

Många kärleksfullt skildrade i nya boken ”Nio drömmar”.

Arto Paasilinna är Finlands roligaste författare. Det hävdas helt obekymrat på hans hemsida. Men om man tittar på hans upplagor och exportsiffror så måste man ge honom rätt.

Paasilinnas böcker är översatta till 29 språk och har sålts i över sex miljoner exemplar.

I Sverige är han den mest sålde finske författaren någonsin. Han är så älskad av sina läsare att att de börjat bilda Paasilinna-sällskap över hela Europa. Denne purfinne har med sin sanslösa humor förmått riva ned alla kulturbarriärer som kommit i hans väg.

Kanske ligger hemligheten bakom hans framgångar i respektlösheten, hans sagolika drift med överheten och hans förmåga att ta ned de mest dramatiska problem till marknivå med hjälp av ett enkelt språk. Samt hans budskap att det alltid är de goda makterna som segrar.

Prototyp med ölmage

Arto Paasilinna ser ut som en prototyp för den finske mannen. Han har grå kostym, ärrad hy, ölmage och två ljusblå, genomskådande falkögon. ”Nio drömmar” är självbiografisk och börjar med en rak och osentimental beskrivning av hans fattiga barndom.

– Jag växte upp på ett frostigt hemman i Tervola. Det var ogästvänliga myrmarker. Vår familj hade evakuerats från Petsamo som Finland tvingats överlämna till Sovjetunionen 1944. Visst hade vi det svårt men det var vi inte ensamma om. Hela Lappland var förstört. I Rovaniemi fanns det bara två hus som stod kvar.

– Vi var tio i min familj och fick bo i en timmerkoja som bestod av två rum. I det ena bodde familjen, i det andra husdjuren. Far hade börjat bygga ett nytt hus men han dog i lungsot innan det blev färdigt.

Det var vintern 1950. Han blev 46 år.

– Då var jag åtta år och på rasten i skolan ville pojkarna från de högre klasserna att jag skulle gissa vems pappa som hade dött senast.

Snart gick den grymma sanningen upp för honom.

En hjältinna till mor

– Tillsammans med mina bröder fick jag ta över det arbete som männen skulle utföra. Jag har i detalj velat beskriva hur vi hade det, och vilka känslor vi upplevde, för att hylla min mamma. Hon var en hjältinna. Det var hon som fick oss att överleva med sin oerhörda styrka och kärlek. Det är nog från henne jag fått min ljusa, positiva livssyn.

När Arto Paasilinna var tretton år började han jobba som skogsarbetare och kunde fälla 60 stockar per dag. Den formella utbildningen inskränkte sig till en period på Rovaniemi folkhögskola.

– Min dröm var att en dag bli författare. Men jag visste inte hur det skulle gå till så jag blev journalist i stället. I femton års tid skrev jag långtråkiga artiklar. Då bestämde jag mig för att om jag någonsin blev författare skulle jag bara skriva om sådant som jag tycker är roligt.

Kan man skämta om vad som helst?

– Jo, nästan vad som helst. Och det har jag också gjort. Jag har skrivit om döden, världens undergång, sinnessjukdomar och ändå betraktas jag som humorist. Allt beror på hur man skriver.

En ny bok är på gång men innan dess måste han slutföra sitt senaste projekt – att anlägga en liten å på tomten till en av sina stugor.

– Jag har redan borrat 100 meter ned i ett berg för att hitta vatten.

Fakta: Arto Paasilinna

Ingalill Mosander