Mänsklighet i lagens utkant
Claes Wahlin läser Kungens trubadur av Yuri Herrera
Publicerad 2018-06-13
Den mexikanske författaren Yuri Herrera uppehåller sig vid maffian, rivaliserande gäng och annan kriminalitet i ett samtida Mexiko. Det är väl också där man måste vara om man har anspråk på att skriva realistiska skildringar från det landet.
Hans två tidigare romaner, Kropparnas själavandring och Tecken som föregår jordens undergång placerar sina huvudpersoner på gränsen av lagens utkanter, i grunden goda människor som likväl inte kan undgå att i något avseende ha att göra med maffian.
Den senaste romanen, Kungens trubadur (övers. Maria Cederroth), liksom de tidigare utgivna på Nilssons förlag, använder sig av en klassisk figur: narren.
Lobo är ett gatubarn med musikalisk begåvning. Han lyckas charma maffiabossen och blir så dennes Artist. Han komponerar hyllningssånger åt Kungens närstående, blir beskyddad och känner sig för första gången lycklig och trygg.
Men det händer saker, gängkrig gör att han får små uppdrag, till slut ett uppdrag som blir honom övermäktigt. Innan dess kan han liksom historiska narrar lyssna, se och söka dra slutsatser om vad som pågår. En narr kan gömma sig i hörn, smyga kring utan misstanke.
Det är kanske Herreras bästa roman, rappt berättad använder han det slags försiktiga verklighetsförhöjning som ger konturer åt det svårfångade och undanglidande.
Och, inte minst, han skapar en sympati för Lobo i en värld där ingen kan förbli god eller riktigt mänsklig, i alla inte utan att dö av det.
