Dramatisk idéroman om judisk identitet
Lennart Bromander har läst ”Brev från Gertrud” av Björn Larsson
Publicerad 2018-10-05
Martin Brenner är genetiker i femtioårsåldern, chef för ett framgångsrikt dna-laboratorium. Hans familjeliv med läkarhustru och djupt älskad tolvårig dotter är också högst välordnat. När hans gamla mor dör får han i ett postumt brev från modern veta att hon egentligen var judinna, överlevande från Auschwitz, och att hon hållit detta hemligt för att sonen ska slippa de hot och det hat, som en jude riskerar att utsättas för.
Det är utgångspunkten för Björn Larssons roman Brevet från Gertrud. Martin drabbas av en existentiell kris; vad är en jude och vad är han själv egentligen? Kan man på grund av en mors hemlighållna religiösa tillhörighet tvingas bli en jude eller kan man bestämma själv om man är en jude eller inte.
Martin med sin genetiska expertis vet naturligtvis att det inte finns några ”blodsband” mellan judar, det är en vanföreställning som groteskt nog förenar sionister och nazister. Martin tar också kraftigt avstånd från påbudet om omskärelse av pojkar och irrationella regler om vad en jude får äta. Han bestämmer att han med all respekt för judar och judendom själv inte vill vara en jude.
Beslutet tar han dock först efter att grundligt ha studerat problematiken. Märkligt nog berättar han dock inte ens för sin hustru om sitt nytillkomna identitetsproblem. Så småningom kommer ändå hans dilemma ut, och det faktum att han är son till en judinna leder till dramatik och tragedi. Hur ska inte avslöjas.
I ett Sverige där ett kryptofascistiskt parti – i romanen kallat Samlingspartiet – får allt större inflytande, breder också antisemitismen obönhörligen ut sig, och den kommer varken han själv eller hans familj undan, hur mycket Martin än hävdar att han inte är jude.
”Brevet från Gertrud” är i första hand en idéroman, och den i och för sig spännande och dramatiska handlingen är mest en förevändning för de långa och ingående resonemangen om vad begreppet jude innebär. Utvecklingen av familjedramat störs också av en kronologisk orimlighet vid en av de mest avgörande situationerna.
Judendom är ju i likhet med kristendom en religion, och svåra problem uppstår genom att så många judar också anser sig tillhöra ”det judiska folket”, medan kristna inte brukar uppfatta sig som tillhörande ett kristet folk. Myten om det judiska folket har övertygande smulats sönder i en skarp och briljant studie av den israeliske historikern Shlomo Sand – djupt impopulär i tongivande politiska kretsar i sitt hemland. Björn Larsson åberopar sig bland andra på honom, och det finns till och med en gedigen litteraturlista i ”Brevet från Gertrud”; ovanligt i en roman.
Det är gott och väl att författaren tillsammans med sin huvudperson visar det omöjliga i begreppet jude ur genetisk synpunkt, men jag saknar mer ingående resonemang kring hur en grupp av människor oavsett genetiken kan svetsas samman både genom att ständigt utsättas för förföljelse och genom en unik kultur.
