Skitigt, snuskigt och sinnesutvidgande
Publicerad 2014-07-10
I Slutstation Brooklyn samlas knarkare, tjuvar, horor och hemlösa
Titeln på Hubert Selby Jrs klassiska debutbok Slutstation Brooklyn från 1964 ska tas bokstavligt: avstigning samtliga passagerare. Författaren levde hela sitt vuxna liv med en svår lungsjukdom som läkarna trodde skulle göra slut på honom inom kort.
Här på slutstationen samlas en massa slut. Dessa är som slut brukar: rasande, biologisk upplösning och avklingande meningslöshet.
Denna dödsångestladdade slutstation skapar samtidigt en överväldigande tornado av liv. Karaktärerna som låter käften gå över sidorna har tonfall som hörs lika starkt som om de vrålade sina trista livsöden i ditt öra i baren på Tucken en lördagskväll, bara något mer litterärt och jazzigt.
De är knarkare, tjuvar, horor, våldsverkare, transor, hemlösa. De är för det mesta luspanka, och deras liv kretsar kring stålar, sex, rus och käk. Och våld. Berättelsen byggs av deras röster, vilket får den att likna ett läsdrama. Här ingår också en del blinkningar till den antika tragedin.
Slutstation Brooklyn inleds med några noveller, därefter följer en miniroman, slutavsnittet är ett litterärt panorama över ett bostadsområde: här briljerar Selby med sin gestaltnings-teknik. Samt infogar han några förordnanden från stadsdelsförvaltningen om uppföranderegler (inte pissa genom fönstret) och vräkningar.
Jag ser bara en fläck på förlaget Atlas utgåva av denna nyöversättning: varför inget efterord? Som de flesta klassiker kan Slutstation Brooklyn läsas utan förkunskaper. Men som de flesta klassiker berikas den av historien om sig själv. Något om själva översättararbetet hade också varit spännande att läsa.
Trots läkarnas dödsdomar blev Hubert Selby Jr 78 år gammal. Både romanerna Slutstation Brooklyn och Requiem for a dream (1978) har filmatiserats.
Historien om Slutstation Brooklyn handlar inte minst om några rättsprocesser under slutet av 60-talet. De friande domarna spelade en viktig roll i att censuren släppte sitt grepp om litteraturen.
Vad bråkade moralisterna om? Om att texten skildrar avnjutandet av förbjudna substanser. Om att den avmålar annorlunda sexualiteter.
Slutstation Brooklyn är queer på det sätt som queer var före den välartikulerade, akademiska varianten: skitig, snuskig, sinnesutvidgande. Texten rör sig kring kön, klass, ras, generation, sex, handikapp utan förbarmande, utan att väja för kränkningar och fördomar. De här karaktärerna kämpar inte för människovärdet. De kämpar för att få ha lite kul.
Samtidigt vibrerar texten av hat: Hat mot dem som har pengarna, som slipper få stryk, hat mot dem på vars sida snuten står.
Det här hatet förvandlas inte till social kamp och organisering. Det förvandlas till energi, våld, njutning och ett ständigt, hopplöst flabbande på väg till nästa kick.
Närmare hälften av boken består av den sorgesvarta sagan om svarvaren Harry Black. Harry lever med en hustru som endast stannar på grund av hans våldsamma, ångestladdade påsättningar. Som fackrepresentant håller han i en strejk på fabriken och får en stund leva som en kung. Och för första gången, trots att han är en bullrig homofob, ger Harry efter för sitt begär till män.
Du kan själv tänka dig hur sockersött den historien slutar.
