Jag ville ha ett annat liv

Kjell Johansson fortsätter klassresan i sin nya roman Sjön utan namn

Få nutida romaner har haft samma genomslag som Kjell Johanssons ”Huset vid Flon” – en skakande berättelse om en socialt stigmatiserad familj i slutet av 1940-talet.

Den belönades med nästan alla priser en författare kan få och såldes i 50 000 exemplar.

Nu kommer den fristående fortsättningen ”Sjön utan namn”.

helskärm

”Huset vid Flon” baserar sig på Kjell Johanssons egen

uppväxt i arbetarförorten Midsommarkransen – även om han

aldrig berättar vad som är sant och vad som är osant.

– Osäkerheten om vad som hänt är en metod jag använder. Jag

tycker det är konstnärligt befruktande att låta olika

synpunkter komma till tals utan att jag säger vad som är

sanning och vad som är fantasi.

Mamma utlämnad

Men hur mycket han än försökt förändra händelsförloppet i sina romaner har det funnits en som känt igen det – hans mamma.

– Jag debuterade med ”Det finns en krog på vägen till varje revolution”. I den fanns scener som låg nära verkligheten.

Mamma kände sig utlämnad. Jag hade inte fattat det. Hon var

så snäll och sa inget. Samtidigt var hon stolt över att jag skrivit en bok. Men jag märkte det. Och det var en läxa.

Först efter hennes död kunde han skriva ”Huset vid Flon”.

– Det är klart att det mesta av det bästa bottnar i en egen upplevelse.

I ”Sjön utan namn” återkommer några av personerna från den föregående romanen. En av dem är Eva, systern till pojken som är berättaren i ”Huset vid Flon”. Hon beslutar sig för att resa tillbaka till sin uppväxt, till sin döda pappas föräldrahem där hon och hennes bror tillbringade en sommar som barn.

Utanför samhället

Eva har gjort en klassresa. Hon har tagit en akademisk examen och arbetar på Komvux som lärare. Men under ytan är hon skör och vilsen och har behandlats för psykisk sjukdom.

När hon en dag uppenbarar sig hos släktingarna i Skogstorp blir hon mottagen med stor misstänksamhet.

Deras hem ligger i en nedgången glesbygdshåla i norra Sverige. Huset är slitet, både invändigt och utvändigt, och det stinker från avloppet och toaletten. Här bor hennes kusiner, som lever helt utanför samhället och försörjer sig på sjukpensioner.

Inga änglar

– Det är människor som är totalt överflödiga. Men de syns inte. Ändå är jag övertygad om att det finns många av dem överallt i Sverige. Förr var folk rädda för dem, det är de inte längre. Men de är inga änglar. Fattigdom skapar inte automatiskt goda människor.

– Ändå kan de vissa praktiska saker som de aldrig får visa och som de skulle haft nytta av i ett annat samhälle.

Vissa scener i den nya romanen etsar sig in i läsarens minne. Som den när Eva och hennes bror som små tvingas stå och äta vid bordet hos skogstorparna.

– Visst inträffade sånt. Jag har själv hört nära släktingar berättat om det. Det fanns väl inte tillräckligt med stolar.

Kjell Johansson är själv en klassresenär. Han har en fil mag i filosofi och historia, har dessutom läst nordiska språk, litteraturhistoria och ryska. Nu räknas han till en av våra främsta författare, nominerad till Augustpriset och belönad med Ivar Lo-priset på en kvarts miljon kronor.

Trivdes inte

Vad var det som drev honom?

– Mamma satte stort värde på kunskap och litteratur. Det var väl en av anledningarna till att jag gick vidare till realskolan. Sen skulle jag ha ett jobb, helst en statlig tjänst. Mest på kul skickade jag in en ansökan till gymnasiet. Och så kom jag in. Sen blev det lättare. Vilken normalbegåvad person som helst kan läsa på universitetet. Det gäller bara att ta sig dit. Jag ville ha ett annat liv. Det var något jag inte trivdes med. Och alla vill väl bli något.

I likhet med Eva i boken vet han att hur långt man än avlägsnat sig från sitt ursprung så finns det alltid kvar.

– Det går aldrig ur en. Det är ett sår. Överklassen har också sina sår men de ser annorlunda ut.

Webb-radio

Hör Kjell Johansson läsa ur sin senaste bok ”Sjön utan namn”

Kjell Johansson.

Ingalill Mosander