Östergren bjuder upp
Publicerad 2014-10-01
Twist en underhållande och välsydd romanväv
Sedan en tid tillbaka skriver Klas Östergren om hur samhällets utveckling färgar av sig på rollfigurerna. Det finns knappast någon som går fri på vägen från välfärdssamhälle till marknadsekonomiskt paradis, en utveckling som kräver att alla värderingar hos de som vill hänga med är förhandlingsbara. Gamla 70-talsradikaler säljer ut sig eller sitter fast i en stelnad ideologi. Affärsmän och politiker ingår oheliga allianser.
Twist handlar om offer och gärningsmän, hur de som kan verka tillhöra den första gruppen, inte sällan visar sig höra till den senare, och tvärtom. Hur den välvillige berättaren motvilligt dras in i en härva bortom hans kontroll och hur de personer som kommer i hans väg sällan visar sig vara det som de ger sken av. Handlingen rör sig över stora delar av efterkrigstiden, skildrar hur det som brukar anses ha stannat utanför Sveriges gränser visar sig ha återverkningar innanför dem.
Gasledningar i Östersjön, mutor i byggbranschen vid Stockholm citys ombyggnad, telekomkontrakt med arabländer och gamla rester från Stasis informationsverksamhet; allt bildar ett intrikat nät med många fula fiskar. Några av fiskarna verkar vid första påseende aptitliga, andra mindre så. En och annan är rent av giftig. Den namnlöse berättaren är den som presenterar romanens galleri för läsaren, ett spektrum av personer vars moral vacklar; från motvilligt accepterande av sakernas tillstånd till gränslös hänsynslöshet.
I centrum för berättelsen hittar vi Ami, eller Anne-Marie, Anna, Annie – kvinnan med ett nytt namn för varje man som har med henne att göra. Hon har sina skäl. Hennes roll skiftar. Frågan är om någon utom hon själv vet vad som egentligen pågick i hennes mellanhavanden med sin far byggaren Sigge Backlund, sin mor advokaten Gerd, med den ryske gangstern Jeff eller med sina olika män, berättaren inkluderad.
Att navigera i denna värld, att, som det heter, ”bli vän med det obeständiga”, är i Östergrens värld lika komplicerat som nödvändigt. Man måste lära sig att leva med ovissheten, ”att stå under en zeppelinare av bly” – en bild för tillståndet där visshet och ovisshet tar ut varandra. Bilden vävs ihop med Amis (Annas, Annies, etc.) förkärlek för Led Zeppelins Stairway to heaven, låten om kvinnan som köper sig en trappa upp till himlen. En inte obetydlig ledtråd till vad Ami (Anna, etc.) sysslar med.
Men i denna roman om ett land byggt på intriger, förräderier och skumraskaffärer finns det ett litet, alternativt rum. Berättaren är pjäsförfattare och är egentligen på plats i Karlskrona för att forska kring skådespelaren Johan Peter Lewenhagen, en alldeles autentisk teaterman som var verksam kring sekelskiftet 1800. Han tycks ha ställt till med en del besvär för överheten, så som teater emellanåt kan göra.
Dottern till berättarens gamla vänner Tommy och Nina, Alexandra, är en ilsken, svartklädd tonåring med starkt miljöengagemang. Hon får chansen att vara statist i Ibsens Ett dockhem, i vilken hon gör en liten, men dock succé. Hon kan läsas som en väg ut ur den svarta tillvaro som Twist annars skildrar. Berättarens analys av pjäsens ovanliga upplösning pekar ut en sådan väg, konsten som ett sätt att stå fri och förändra.
Vid en omläsning av romanen kan den uppmärksamme läsaren notera hur intrikat de olika skeendena har vävts ihop, hur också de minsta trådarna i väven korsar varandra i tid och rum. Det är inte bara tematiken, skumraskaffärer på lokal och global nivå, som flätas ihop, utan även mikrobilder återkommer som sömmar i denna välsydda och elegant skrivna romanväv.
Och vad säger då romantiteln? Dansen beskrivs sålunda: ”Twist var som ingen annan dans. Den saknade steg, man vred och vände på kroppen som masken kringlar kring en krok och när låten var slut var man genomsvettig och utpumpad utan att ha kommit ur fläcken.” Konsten kan vara minst lika ansträngande. Men med konst kanske man kommer någon vart, i alla fall när författaren heter Klas Östergren, som också vet att bjuda sina medresenärer på storartad underhållning.
