Förr jagade jag döden nu jagar jag livet
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2004-06-07
För Berny Pålsson är skrivandet bästa terapin
När Berny Pålsson var tolv år försökte hon begå självmord genom att skära sig i handlederna med sin pappas rakhyvel.
- Det var då jag upptäckte blodets skönhet och att den fysiska smärtan befriade mig från den psykiska.
Att skära sig med rakblad blev en besatthet som genomsyrade hela hennes tonårstid.
I dag är hon 20 och debuterar i dagarna med självbiografin ”Vingklippt ängel”.
– Förut jagade jag döden, nu jagar jag livet.
Berny har färgat halva håret blont, halva svart. Hon bär ett leopardmönstrat linne, rosa kjol, svarta kängor och ett diadem på huvudet. Hon har också en trollstav som består av ett rosa hjärta klistrat på en dunboll.
– Den har jag fått av mamma.
Hennes armar är täckta av ärr, vilket hon inte gör något för att dölja.
– Jag har precis lika stor rätt som alla andra att bära ärmlöst.
Skrev som besatt
Berny bor i en egen lägenhet i Haninge där hon får hjälp av stödpersonal och hon har kontakt med öppna psykvården.
– Jag har prövat alla terapier som finns men det är ingen som fungerat lika bra som skrivandet. Jag var 18 år när jag började skriva om mitt liv och det har gett mig kraft och styrka. Jag kunde skriva som besatt i tio timmar och jag älskade det.
Det har blivit en skakande bok om missbruk, främlingskap, upprepade överdoser och självmordsförsök och vistelser på olika behandlingshem och sjukhus.
När man läst den tycker man att det är ett mirakel att hon fortfarande lever.
–Det var först när jag var 18 år som jag fick rätt diagnos – schizofreni.
Berny äter flera mediciner som dämpar symtomen.
– Numera vet jag att jag är sjuk. Och för att bli frisk måste man inse det.
Hör röster
Men hon hör fortfarande röster. Det har hon gjort sedan hon var tolv. Demoner som vill tvinga henne att skära sig.
– Om jag inte lyder hotar de med att någonting hemskt ska inträffa. Som att någon dör. Ibland har de hånskrattat åt mig. Enda gångerna de har varit tysta är när jag skurit mig. Då har jag kunnat känna frid, ibland i timmar, ibland i bara några minuter.
Hon beskriver sitt behov av att skära sig som en drog, ett beroende.
– Det är otroligt svårt att kämpa emot. Jag får abstinensbesvär och kan längta efter blodet och den trygghet det faktiskt gav. Vad ska jag nu göra när demonerna sätter i gång? Att skära är att kapitulera för sjukdomen.
Berny växte upp med en pappa som ibland drack för mycket alkohol och en mamma som periodvis drabbades av depressioner. Hon har fem syskon.
– Min högsta önskan var att få en bra relation till mina föräldrar och det har jag i dag. De kunde inte hantera min sjukdom. Men nu ställer de upp till hundra procent och jag älskar dem verkligen.
Berny är mycket kritisk till hur psykvården i Sverige fungerar eller, rättare sagt, inte fungerar.
– Jag försökte få hjälp i sex år utan resultat. Det var först när jag var döende som jag kom in på sjukhus och fick vård. Det finns inga resurser, självmordsbenägna patienter skrivs ut och personalen är trött och nedkörd.
Blir rädda
– Jag skrev den här boken för att jag hoppas kunna öka förståelsen för psykiskt sjuka. Efter mordet på Anna Lindh blir folk rädda när jag berättar om min sjukdom. Och det är inte så konstigt. Men de flesta psykiskt sjuka människor är inte farliga. Det är en missuppfattning att tro att de går omkring och pratar för sig själva och är helt tokiga.
Berny skriver redan på sin nästa bok som ska bli en roman.
– Skrivandet ger mitt liv en mening. Många av mina gamla klasskamrater kommer nog att bli förvånade när "Vingklippt ängel" kommer ut. De var övertygade om att jag skulle sluta som en nedknarkad prostituerad.
