”Många är fast i sitt förflutna”

Aino Trosell på spår efter kriminellas dunkla drivkrafter i sin sista deckare

En ung pojke vådaskjuts under en älgjakt. Dödsfallet är inledningen till en serie dramatiska händelser och grova brott.

När författaren Aino Trosell släpper sin nya kriminalroman är handlingen ännu en gång förlagd till Dalarna.

Hon bor själv i Malung och romanens glesbygdsmiljö är hennes egen.

– Här vet alla allt om alla, men under ytan döljer sig också bråddjup.

Aino Trosell hade redan ett långt författarskap bakom sig när hon började skriva kriminalromaner och blev känd för en bredare publik.

Som en reaktion mot alla berättelser om tuffa poliser, journalister och rättsläkare som löser mord på löpande band skapade hon en ny sorts romanhjälte: städerskan Siv Dahlin.

– Jag ville ha en kvinna från folkdjupet som normalt inte har någon kontakt med grova brott i sitt arbete, säger hon.

– Siv är ingen superhjälte. Hon gör misstag. Hon är inte heller godare än folk i allmänhet. Men hon bryr sig. Hon är också intuitiv och läser omgivningen. Det är hennes styrka.

Och nu är det alltså dags igen för Siv Dahlin att lösa brott. I dagarna släpps den tredje boken om henne som bär titeln ”Tvångströjan”.

Handlingen ska naturligtvis inte avslöjas här. Men även denna gång dras huvudpersonen motvilligt in i ett kriminalfall i trakterna av Malung.

Romanen utspelar sig i vardagen med alla sina vanliga människor och karaktärer. Men under den lugna ytan döljer sig hemligheter.

– Många sitter fast i tvångströjor från sitt förflutna och det är detta berättelsen handlar om, säger Aino Trosell.

– Människor som inte kommer vidare. Som gräver ner sig. Som fastnar i en mental fixering som till slut utlöser brott.

Känslomässiga tvångströjor

Hon funderar ett tag innan hon fortsätter:

– Så är det nog också för de flesta av oss människor. Vi har alla våra andliga och känslomässiga tvångströjor med oss från vårt förflutna.

Det är mitt i sommaren och grönskan står i full blom.

Det enda som hörs är ljudet från trädkronorna som rör sig i vinden. Storstadens stress kunde inte vara mer avlägsen.

– När folk frågar varför jag inte bor i Stockholm som alla andra författare brukar jag svara att visst är det konstigt. Alltså konstigt att alla bor där, säger Aino Trosell och skrattar.

Men så blir hon allvarlig. Säger att hon naturligtvis förstår att det handlar om jobben. Det är ju i storstäderna dessa finns.

Tog jobb som svetsare

Aino Trosell vet vad det innebär att arbeta. Hon föddes och växte upp i Malung men flyttade i ungdomen till Göteborg. Hon utbildade sig till socionom, men efter tio månader som socialarbetare fick hon nog och sa upp sig.

– Det fungerade inte, säger hon. Det var som att arbeta i kvicksand.

I stället tog jobb som svetsare på varvet. Ett hårt arbete. Men också med många fördelar. Hon blev kvar i tio år.

– Man sitter där bakom svetsskärmen och får vara i fred med sina tankar. Man brukar ju säga att svetsaryrket odlar filosofer och jag kan bara intyga att det stämmer. Under dessa år träffade jag så många fantastiska berättare.

Berättelserna växte också inom Aino Trosell och det var så hon började skriva. År 1978 debuterade hon med romanen ”Socialsvängen” som handlade om den havererade socialtjänsten och väckte stor uppmärksamhet.

Därefter följde en serie berättelser om arbetslivet. Sedan 1985 har Aino Trosell varit författare på heltid och har i dag gett ut 17 böcker. Av recensenter har hon hunnit kallas för proletärförfattare, kvinnoförfattare, glesbygdsförfattare, barnboksförfattare och dramatiker innan hon också blev deckarförfattare.

– Jag tycker det varit oerhört kul och spännande att pröva den här genren. Det har varit befriande. Men samtidigt känner jag nu att det är dags att gå vidare. Därför är detta sista kriminalhistorien om Siv Dahlin.

– I alla fall känns det så just nu. Men man vet ju aldrig. Jag gillar ju Siv. För mig är hon som en yngre syster och kommer därför alltid att vara med mig.

Aino Trosells boktips till...

3 svar från Aino Trosell

Thomas Gustafsson