WW1 - inget att drömma om
Publicerad 2014-07-03
Unga män nackas som kycklingar i Tardis seriealbum om kriget
För hundra år sedan avlossades skottet i Sarajevo. Det innebar början för ett krig som varade i fyra år och lämnade efter sig ett Europa i trasor och miljontals sörjande. Dessutom skapade det förutsättningarna för en ännu blodigare militär katastrof som slukade världen tjugo år efteråt.
Många har pekat på oroande likheter med världen 2014 och de år som föregick det första världskriget: Nya osäkra maktförhållanden mellan de största länderna, nationalismens brutala ökning, kampen om råvarorna och maten, diplomatins misslyckanden.
Men långt hitom dessa stora skeenden, som iscensattes i lyxiga möteslokaler av åldrande herrar med värdighet, rasade krigets verklighet. Det bars av yngre män som bestulits sin värdighet och sitt människovärde.
Samtidigt travade de häpnadsväckande glatt mot sin död, smittade av fosterlandskärlekens pest.
Konsten kan inte förhindra nya krig. Likväl är det nödvändigt att gång på gång, genom realistiska, chockerande skildringar, påminna människorna om vad dessa skändligheter är: naken ångest, outsäglig smärta, smuts som aldrig kan tvättas bort.
Den berömde franske serietecknaren Jacques Tardi gjorde 1993 ett album om första världskriget som bygger på historier han hört berättas av sin farfar och andra veteraner. Nu kommer Skyttegravskriget 1914-1918 ut på svenska för första gången.
Boken är ingen klassisk serieroman, men heller ingen novellsamling. Den är en djupt medkännande och bitvis anekdotisk skildring av franska soldaters vämjeliga västfrontsvardag: de äter sin burkmat nedsmorda i lera, berättar om sina familjer för varandra, skjuts och sprängs ihjäl, hinner knappt sörjas av kamraterna.
Här finns inga hjälteskildringar. Var och en som ser ut att kunna vara en huvudperson dör. Tardis livliga teckningar med sin övermannande svärta skildrar meningslösheten som soldaten upplever varje dag, varje sekund. Den avmålar effektivt materialslagens ruinlandskap och den osynliga fiendens ständiga stress.
Läsaren får följa med på ödesdigra utflykter i ingenmansland, kort bekanta sig med hemmafrontens villkor, uppleva hur den unge mannen som nyss gapskrattat åt ett skämt får sina livsfunktioner saboterade och blir hängande i taggtråden som ännu ett ruttnande monument över teknologins seger.
Seriemediets särskilda suggestionskraft kan påminna om filmens. Men till skillnad från den finns här utrymme för lärorika textrutor och mer plats för reflexion hos läsaren.
Romaner som Rémarques På västfronten intet nytt och Ernst Jüngers I stålregnet kanske fångar läsaren starkare och drar in henne i granatregnens buller, de överväldigande dofterna och det gråbruna gyttret i första världskrigets värld.
Men Tardis Skyttegravskriget förmår på ett starkare sätt än dessa litterära skildringar ge ansikte åt de unga männen som i miljontal nackades som kycklingar för att föda nationernas hunger.
Detta seriealbum ges med fördel i gåva till varje människa som förfaller till att drömma om krig, om att få medalj eller sälja sig som legosoldat. Den avslöjar helt enkelt att det inte finnas något att drömma om.
