Hundra år gammal science fiction
Bulwer-Lytton var en riktig generationsförfattare
Man talar ibland om generationsförfattare, författare som läses och uppskattas av sin egen generation. Livslängden brukar beräknas till omkring 40 år. Intresset för dem upprätthålls i bästa fall av litteraturhistoriker.
Edward Bulwer-Lytton är en sådan författare. Han var parlamentariker och blev rik på sina många böcker i olika genrer, historiska och ockulta romaner, romanser, pjäser, lyrik. Han dog 1873 och var verksam in i det sista. Ett av hans sista verk var Vril eller Den kommande rasen (1871), som nu översatts med ett efterord av KG Johansson (Vertigo förlag). Den anses vara en av de första science fiction-romanerna och handlar om hur berättaren ramlar ner i ett gruvhål och möter en överlägsen ras som har en speciell kraft, vril, med vilken de kan bemästra såväl sjukdomar, som monster. En utopi med så starka esoteriska ingredienser att både madam Blavatsky och Rudolf Steiner gav den sitt teosofiska godkännande. Den lär också ha haft inflytande över delar av den mer mystiska delen av nazismen.
En smula tröttande för andra än sf-fantaster, är nog den lilla romanen av föga intresse i dag. Hans roman Rienze influerade visserligen Wagners opera med samma namn, men Bulwer-Lytton är i dag mest känd för ett par bevingade ord, som ”pennan är mäktigare än svärdet” och den romaninledning (till Paul Clifford) som gjort att en tävling för den sämsta romanöppningen bär Bulwer-Lyttons namn: ”Det var en mörk och stormig natt …”.
