Här misshandlas tv-chefen av fascister
Martin Aagård: Vi kan inte hålla tyst om det förakt mot yttrandefriheten som förstör Ukraina inifrån
Att det skrivs en massa märkligheter om krisen Ukraina just nu är inget att uppröras över. Okunnigheten är stor, bristen på trovärdig information än större. Och alla måste få en chans att tycka till. Det är bara positivt för debatten och yttrandefriheten.
Däremot är det riktigt upprörande när det råder total tystnad kring händelser som inte skulle accepteras i något annat samhälle.
Igår nämnde Aftonbladet Kultur för första gången misshandeln av vd:n för det nationella ukrainska tv-bolaget NKTU – Oleksandr Pantelejmonov.
En misshandel som är mycket sjukare än den först ser ut. Och videon av händelsen ser verkligen obehaglig ut. Tre parlamentsledamöter från fascistpartiet Svoboda tränger sig in på tv-chefens kontor och en av dem slår honom i ansiktet tills han förvirrad undertecknar sin egen avskedsansökan.
Liknande scener har utspelat sig i andra delar av Ukraina. Guvernören i Lviv tvingades tidigt att skriva under sitt avskedsbrev bevakad av demonstranter.
Men just denna händelse är gränslöst obehaglig.
Mannen som slår, Igor Mirosjnitjenko, är nämligen vice ordförande i Ukrainas parlamentariska yttrandefrihetskommitté.
Läs den meningen igen.
Mannen som misshandlar en journalist tills han säger upp sig är näst högste ansvarig för yttrandefriheten i Ukraina just nu.
Tydligare än så kan inte det hot mot Ukrainas vitala strukturer som fasciströrelsen utgör. De respekterar inte något. Fria medier och oliktänkande minst av allt.
Grundaren av världsberömda fenimiströrelsen Femen, Inna Schevchenko, som tidigt var en av de mest högljudda Majdan-anhängarna och en typisk representant för den ekonomiska rättviserörelse som fanns i hjärtat på protesterna – twittrade igår att Svoboda borde förbjudas.
Att börja förbjuda partier är inte rätt väg att rädda det Ukraina som håller på att bli allt trasigare, men det politiska trycket för att stoppa fascismens förakt för demokratin måste öka. Det måste öka markant.
Ukraina kommer inte att klara detta själv.
Trycket måste komma utifrån.
Och medan våra utrikespolitiker, bland dem Carl Bildt, medvetet undviker att kritisera Svoboda för att ostört kunna fokusera på att fördöma Ryssland (det var den förklaring han gav till sin tystnad i Ekots lördagsintervju 16 mars) så måste faktiskt den mediala klassen börja ta sitt ansvar. Journalister. Författare. Bloggare. Alla som har tillgång till en offentlig röst måste börja protestera. Amnesty har gjort det. Reportrar utan gränser har gjort det.
När får vi se en svensk ledarsida göra det?
Presidentkanditaten Vitalij Klitjko, även han från Majdanrörelsens kärna, anklagas av sina fiender för att vara en korkad boxare, men han blir allt mer förnuftets röst i Ukraina. Igår var Klitjko först med att kräva att Mirosjnitjenko och hans anhang måste sparkas ur parlamentet och ställs inför rätta.
Nu råkar även Ukrainas nya chefsåklagare vara medlem i Svoboda, så det blir nog som det blir med den saken. Men ingen som tror att mångfalden bland medierna är en av demokratins byggstenar kan hålla tyst nu.
