Oscarson avslöjar även sin egen inkompetens
Intervjun med kulturministern är antiintellektuell och stundtals helt osammanhängande
Allt tycks vara sagt om kulturminister Jeanette Gustafsdotter. Hon är inkompetent, antiintellektuell och okunnig. Den som avslöjat denna bottenlöst löjliga minister är Stina Oscarson i Svenska Dagbladet.
Jag läser hennes frågor och finner dem på ungefär samma nivå som Gustafsdotter. Oscarson påstår att kulturministrar oftast rekryteras från kulturbranschen. Ingen kulturminister har någonsin kommit från kulturvärlden.
Oscarson ”upplever” att kulturministrar ofta är vänskapskorrumperade, de vågar inte ta strider med kulturarbetare. Kulturministrar har, ända sedan Olof Palmes tid, ständigt varit i strid med kulturvärlden.
Oscarson anser att demokratin hotas när demonstrationsrätten begränsas under en dödlig pandemi. Ministern bör, enligt intervjuaren, respektera antivaxaktivister som människor. Naturligtvis, men ingenting kräver att deras åsikter ska respekteras.
Frågorna blir stundtals helt osammanhängande. Kulturministern avkrävs löfte att driva en tydlig socialdemokratisk kulturpolitik, samtidigt varnas hon för att politiskt styra kulturlivet.
Oscarson föredrar en kulturmodell från ”en italiensk borgmästare”. Han gav kulturaktivister rätt att ockupera rivningshus. Inget mer; hon tycks inte veta vem borgmästaren är. Han heter Luigi de Magistris, var tidigare verksam i det sönderfallande Neapel och aktiv i ett vänsterautonomt parti. Ockupationer hade nog sina fördelar men ledde också till kriminalitet, till döden för äldre människor som deporterades och till att camorran (maffian) la beslag på gamla palats.
Oscarson har enligt Victor Malm avslöjat en politikerklass, mer antiintellektuell än någon tidigare. Malm känner inte till ministern Persson i Skabersjö (Bondeförbundet) som endast ville gynna bygdekulturen. Inte heller hans partikamrat Axel Rubbestad som krävde förbud mot modern konst. Han kan inte ha hört talas om moralisk upprustning, väl företrädd inom den politiska högern, eller om kristdemokraters kamp för censur av filmer och böcker.
Möjligen är vår tids politik antiintellektuell, en brist den ofta delar med kulturjournalistiken, alltmer historiskt och politiskt obildad.
