På 23 år blev invandrarhatet det politiskt normala

I Danmark går det inte längre att rösta bort den invandrarfientliga politiken

Mette Fredriksens socialdemokratiska regering driver nu en politik där långtidsarbetslösa med ursprung i andra länder ska kallas till samtal om att åka ”hem” – även om de bott decennier i Danmark.

Antalet asylsökande ska ner till noll.

Ambitionen, ännu inte genomförd, är att flyktingar som anländer till gränsen ska sändas direkt till läger i Afrika, där deras ansökningar ska prövas. De som får asyl ska sedan vidare till ett av FN:s flyktingläger.

En speciell kategori invånare skapas i statistiken: menap, folk från muslimska länder i Afrika och Mellanöstern. ”Vi har egentligen inga problem med folk från Latinamerika och Fjärran östern. Vi har problem med folk från Afrika och Mellanöstern”, säger migrationsministern. Han menar muslimer. De kristna Eritrea och Etiopien finns inte på listan, som annars inkluderar deras grannländer.

”Gettona” ska brytas upp med etniskt grundad särlagstiftning. Tusentals personer ska tvångsförflyttas från sina hem, så att andelen ”icke västerländska” invandrare blir max 30 procent. Den som begår brott i dessa områden får dubbelt straff och barnen sätts med hot om indraget bistånd i en de facto obligatorisk förskola.

Om det låter som Sverigedemokraternas drömland, så är det faktiskt sant.

Nej, det är inte Ungern. Som den hårt pressade partisekreteraren Richard Jomshof lyckades få ur sig under intervjun i SVT:s 30 minuter, vill partiet hellre blicka mot Danmark.

Den socialdemokratiska regeringens senaste giv är att deportera så många man kan. Flyktingarna har man ju redan stoppat: förra året fick 432 personer asyl, ett all time low. Då återstår att köra ut dem som redan är på plats.

Därför återkallas nu uppehållstillstånd och syriska flyktingar skickas tillbaka till området kring Damaskus.

I första vändan berörs cirka 9 000 personer, nu stämplade som olönsamma och oönskade

Den senaste förslaget, lanserat i förra veckan, är att kalla långtidsarbetslösa utlänningar som varit minst fem år i landet till samtal, där de ska förmås att åka ”hem”. Det handlar alltså om personer som vistats helt lagligt i landet, kanske i decennier. I första vändan berörs cirka 9 000 personer, nu stämplade som olönsamma och oönskade. Så ser ”klassrasistisk” politik ut, för att låna ett begrepp från den amerikanske antirasisten Ibram X Kendi för när avskyn för invandrare och avskyn för fattiga glider samman.

23 år efter att Pia Kjaersgaard trampade in i Folketinget har idén att invandring hotar välstånd och danskhet i dag total hegemoni inom båda blocken. Sedan även de danska Socialdemokraterna gjort invandringsfientligheten till sin går den inte längre att rösta bort. ”Det ska inte gå att pressa ett A4-ark mellan Socialdemokratins och Dansk folkpartis utlänningspolitik”, som S-toppen Henrik Sass Larsen uttryckt ambitionen.

Landet befinner sig i det forskaren Cas Mudde kallat ”den fjärde vågen” av högerradikal mobilisering, där andra partier helt internaliserat rasistpartiernas politik.

I ett land som utmönstrat humaniteten som politiskt ideal står hoppet till att chauvinismen krockar med det krassa ekonomiska egenintresset.

Redan larmar det danska näringslivet om brist på arbetskraft. Det kommer bara att bli värre. Enligt EU-kommissionen (2020) ökar försörjningskvoten med 60 procent till år 2070, när arbetskraften minskar med kring 200 000 personer och andelen av befolkningen som är över 80 år mer än fördubblas.

Det är ett grånande land, som inbillar sig att välfärden är hotad och därför maniskt försöker mota bort de invandrare som skulle kunna bli dess räddning, ett praktexempel på självskadebeteende.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln