Väst ses som modernt, tryggt – och aggressivt
När det gäller synen på koranbränningarna är flera saker sanna samtidigt
Att vara svensk-irakier just nu är som att sitta på läktaren med ena skinkan i hemmaklacken och den andra i bortaklacken. Sällan har jag känt mig mer desillusionerad. På X försvarar jag muslimer, förklarar irakiers syn. På irakiska konton försvarar jag Sverige och förklarar svenskars syn.
Men det går inte att greppa vad som händer. Rasisterna i Sverige och sektledarna i Mellanöstern spelar ett högt spel med resten av oss som en slags gisslan.
Många saker är sanna samtidigt. Till exempel att flera av de länder som höjer rösten mot koranbränningarna och säger sig värna muslimer är hycklare. I Saudiarabien, Iran och Egypten fängslar man muslimer som går motströms. Och när sektledare som Nasrallah i Libanon och al-Sadr i Irak eldar på massorna mot Sverige så låtsas de inte om att åtta procent av Sveriges befolkning är muslimer. Med andra ord, den idiot som kan känna sig manad att attackera en folksamling i Sverige kommer inte bara att ge sig på oskyldiga civila utan garanterat också en och en annan muslim. Det behövs inte ens våld för att terrorismen ska uppnå sitt syfte, redan nu gör rädslan att vi rör oss annorlunda och misstänkliggör varandra. De största förlorarna är de synliga muslimer som riskerar att pekas ut som potentiella terrorister.
Även i Mellanöstern handlar reaktionerna på koranbränningarna om rädsla. Det är inte svårt att förstå varför hätska tal mot Sverige fäster hos opinionen, i synnerhet i Irak. I år är det 20 år sedan USA anföll landet på falska grunder. Bland befolkningen sågs amerikanarna till en början som möjliga befriare från diktatorn Saddam Hussein men ganska snart skulle det visa sig att den amerikanska armén var hänsynslös och stridslysten. På flera orter dödades civila medvetet, och fångar i Abu Ghraib fängelset förnedrades systematiskt. När USA drog därifrån var landet i större kaos än någonsin. Redan före kriget led civilbefolkningen av FN-sanktionerna, som kastade tillbaka landet till medeltiden. Dessa saker är bara några i raden av övergrepp som satt djupa spår.
Allt detta gör att känslorna mot Europa och USA nu laddas till max. Väst betraktas som rikt, tryggt och modernt men också aggressivt, krigiskt och opålitligt där de egna intressena går före mänskligt liv. Men också själva handlingen – att tillåta bränningen av heliga skrifter – ses som en barbarisk och våldsam handling.
Sverige är inte USA. Men precis som vi i Sverige inte alltid kommer ihåg att det finns lika många åsikter i Mellanöstern som det bor människor där, så läggs det som nu sker i Sverige in i kontexten ”västvärlden”.
