Uttömmande om nya kollektivets vikt
Kanske ser motståndet ut såhär?
På Dansehallerne i Köpenhamn handlade det i helgen om gruppen. Works at work är en ung och het festival för framtiden där i år gruppens arbete och frukterna av det kollektiva diskuteras. Vad är samhörighet i dag, hur och var finns den? Att en världstänkare som Gayatri Chakravorty Spivak gästar festivalen är stort. Men hennes nypraktiska tolkningar av feminism, ekologi och marxism är också sleven i grytan för alternativ och handlingar för en bättre värld.
Att scenkonst görs kollektivt uppmärksammas sällan när det blir verk och skrivs historia. Det är därför välkommet med gruppsolon, processer och öppenheten på Dansehallernes scen.
När tyska Scriptedreality engagerar publiken medan de frejdigt plockar itu teaterhistorien via Brechts lärostycken, eller när Sheffieldbaserade Enforced Entertainment gör sin vid det här laget klassiska tour-de-force från 2000, ”And on the Thousandt Night ...”. I pappkronor och röda mantlar sitter de sex medlemmarna på rad och inleder oförtröttligt ”det var en gång”.
Kung Lear, Bron, troll, Ariel, Fritzl, historierna spinner komiskt och utan urskiljning ur varandra, varieras och upprepas. En berättar, en annan säger stopp, och börjar om.
På ett trivsamt pågående sätt tycks berättandet hyllas på ytan. Samtidigt töms det infernaliskt metodiskt på betydelse. När storytelling är en västerländsk vara, ser kanske motståndet ut så här?
