Sverige kan lära mycket av Malmös långfinger
Vad vill politikerna göra åt rika svenskar som inte vill beblanda sig?
Jag befinner mig i skrivande stund i Malmö och undrar: Stockholm, vad hindrar dig från att vara som Malmö?
Gräset är grönare på andra sidan. Malmö välkomnade mig på bästa kungliga vis: redan efter fem minuter på Möllan får jag syn på en stor skylt som bär mitt namn. Nej, det var inte malmöbor som stod på rad och gjorde honnör när jag klev av tåget och sa att jag var deras sista hopp. Skylten tillhör en livsmedelsbutik och ”Somar” betyder sumer på arabiska, som syftar på gamla Mesopotamien. I butiken köper jag japansk mispel och butiksägaren säger ”min affär är din affär” på irakisk dialekt.
Malmö är som ett enda levande fuck you till alla politiker som hatar mångfald och aldrig säger ett enda positivt ord om invandring.
Här stoltserar man med sina 186 nationaliteter och har något de kallar för malmöandan, som symboliserar en gemenskap, ett ”vi”. Något liknande skulle inte komma på tal i huvudstaden. Vem skulle säga ”stockholmsandan”? Det går inte för det låter som något Djurgårdssupportrar skulle ha hittat på. Nej, i Stockholm ska man tänka på sig själv och göra ”karriär”, till och med på bostadsmarknaden.
De rika flyttar in i centrala Stockholm, arbetare flyttar ut. Inte ens småbutiker och kaféer har råd att vara kvar i smeten. I stället är det andefattiga kafékedjor som brer ut sig, likt invasiva arter.
I Malmö är priserna fortfarande rimliga, man kan ta en kaffe utan att bli ruinerad. Och falafel och kebab finns runt varje gatuhörn. Bra falafel dessutom, krispig serverad med mycket persilja och sås. I Stockholm hatar rika sås, speciellt kebabsås. Minns ni det absurda grälet om matstället Midan? Mellanösternrestaurangen som ligger i dyra Hornsbergs strand hamnade i rätten 2019 efter att personer som köpt lägenhet i kvarteret inte tyckte det skulle finnas kebab där. Bostadsrättsföreningen försökte vräka stället och fallet gick till rätten.
En kvinna sa till tidningen: ”Vi tycker att vi har rättigheter när vi köpt dyra lägenheter”. Den meningen sammanfattar allt. I Stockholm har många blivit så rika att de tycker att de äger staden, inte bara sin lägenhet. Och de här människorna tråkar ut oss andra, de suger musten ur platsen, gör den själlös.
Konflikten om Midan symboliserar allt som är fel med Stockholm. Här skäms man över sin kebab, vill stuva undan den, medan man i Malmö är stolt över den.
Politiker – från sossar till sverigedemokrater – riktar udden mot invandraren. Men vad vill politiker göra åt rika svenskar som inte vill beblanda sig? Som sätter krokben för människor som vill komma in i samhället?
Stockholm, nej Sverige, har mycket att lära av Malmös långfinger.
