Faktaministerns känsla för utrensningskultur
Politisk munkavle på artister som vill medverka i offentligt finansierade sammanhang
Den SD-styrda regeringen säger sig vara jätteoroliga för cancelkultur. Forskningsminister Mats Persson (L) – eller som han kallas av sin partiledare Johan Pehrson, ”typ faktaminister” – ska till och med utreda om det förekommer i universitetsvärlden. Persson säger sig vara orolig för att forskare inte vågar prata fritt om sexism och rasism, han kallar det en ”tystnads- och utpekandekultur”. För detta har Persson dock inga belägg, han går på känsla. Denna känsla ska nu utredas.
Något som är väl belagt är däremot andra hot mot både akademins frihet och kulturens. Kort efter det att Perssons utredning offentliggjordes kom en undersökning som visar att nästan hälften av världens klimatforskare hotats eller trakasserats på nätet på grund av sitt arbete. Detta fenomen är dock inget forskningsminister Persson skrivit bekymrade debattartiklar om.
Förra veckan kom en nyhet från Hörby, Sverigedemokraternas politiska skyltfönster. Aftonbladets Peter Kadhammar har rapporterat därifrån, och bland annat beskrivit hur ett stort antal av kommunens högsta chefer har slutat sedan SD vann valet där 2018.
Utrensningarna i Hörby har gett effekt. Nu har kommunen meddelat att de har avbokat världsmusikbandet Apolonia till sin årliga festival Kulturkalaset. Tjänstemännen har suttit och åsiktsgooglat artisterna, och kommit på att Apolonia för nio år sedan medverkat på en skiva Feministiskt initiativ gjort, tillsammans med artister som Robyn, A Camp, Sarah Dawn Finer och Lisa Nilsson.
”Det spelar ingen roll vilket parti det är, utan när vi använder skattemedel vill vi inte boka någon som starkt förknippas med en politisk organisation”, säger den nye fritidschefen Per-Albin Borhammar till Sydsvenska Dagbladet.
Med en sådan princip läggs effektivt politisk munkavle på artister som vill medverka i offentligt finansierade sammanhang. Gud nåde den som uttalat stöd för mänskliga rättigheter, flyktingar eller mot nedskärningar i välfärden.
SD:s vevande i kulturpolitiken ses ibland som ett marginellt fenomen. Vem bryr sig om att de kritiserar dragqueens på Dramaten, de styr ju ändå inte över verksamheten. Men återigen, och för tusende gången: Sverigedemokraternas avsky mot oliktänkande är på riktigt, och får omedelbara effekter där de får makten.
Låt mig vara övertydlig: högerns kampanjande mot ”cancelkultur” är rakt av snott från den amerikanska högern. Både Donald Trump och Ron de Santis går nästa år till val på ett politiskt program där journalister, den fria forskningen, universiteten och klimataktivister är den utpekade fienden.
Den striden är också här och den är inte på låtsas, den är inte lustig, den är inte i marginalen och den får redan i dag effekter i verkligheten.
I USA har kriget mot ”woke” redan lett till att böcker av författare som Toni Morrison och Albert Camus förbjudit i skolorna i Florida, USA:s motsvarighet till skyltfönstret Hörby.
”Sverigedemokraterna kommer aldrig bli en del av etablissemanget”, sade Jimmie Åkesson till TT häromdagen. Nej, det är glasklart vid det här laget. Det som är äckligt att se är det obrydda medlöperiet. För från forskningsministern hörs givetvis inte ett pip om Hörby kommuns politiska utrensningar.
