SD:s hot mot public service är på allvar
Attackerna tillhör partiets dna
Som en del av den nya regeringsmakten kommer SD se till att skapa sitt eget SVT, SR och UR. Inte genom en enskild bombastisk attack, utan steg för steg – de små stegens tyranni; nedskärningar, utökade granskningar av programmen, svenskifiering av programutbudet, böter och bestraffningar för den som gör fel.
Det går inte att utesluta att där ingår att på sikt byta ut delar av programbolagens styrelser för att sedan kunna göra sig av med de chefer som inte passar in i de nya riktlinjerna.
Detta är inget påhittat skräckscenario.
Läs innantill och lyssna på vad partiets ledande politiker säger offentligt! Se hur SD nötte ner motståndet mot strypt invandring genom att agera uthålligt och konsekvent! Steg för steg, år efter år.
I decennier har SD attackerat public service. Angreppen har fördjupats och bitvis eskalerat till hatfylld aggressivitet som en del i kritiken mot medier i stort och journalister i synnerhet. De som av SD ofta betitlas ”folkets fiender” enligt samma mönster som Donald Trump demoniserade journalister.
Den anfallsvåg som i det nya politiska läget nu riktas mot public service kommer att få konsekvenser.
Så sent som i mars i år var det mediepolitisk debatt i riksdagen. SD upprepade hela sin kravlista. Som Sveriges näst största parti och med en nyckelposition i ”Ulf Kristerssons lag” har Jimmie Åkesson & co reella möjligheter att få igenom det partiet kallar för ”reformering” och ”modernisering” av public service. Kravlistan i korthet:
• Slå ihop SVT, SR och UR.
• Skär ner public service-skatten.
• Banta programutbudet – smalare och vassare.
• Mer svenska program.
• Vårda det svenska språket och kulturen. Undvik svordomar.
• Bygg ut granskningen av programutbudet med så kallade vetenskapliga råd.
• Granskningsnämnden ska ta in forskare för frågor om opartiskhet och saklighet.
• Avskaffa rekryteringsmål som genus och etnisk representation.
• Tillsätt en ny utredning för total översyn av public service.
SD:s attack mot public service tillhör partiets dna. Hela kultur– och mediepolitiken är ett politiskt kärnområde. Den anfallsvåg som i det nya politiska läget nu riktas mot public service kommer att få konsekvenser. Närmast ska riktlinjerna för ett nytt sändningstillstånd formuleras av den nya regeringen.
Och i den är motståndet klent. Moderaterna har här, liksom i andra frågor, solidariserat sig med SD. M har till och med gått längre och till exempel krävt nedläggning av UR. I sin mediepolitiska rapport från juni 2021 föreslår Moderaterna att staten ska utse särskilda revisorer för att löpande granska programbolagens verksamhet. M vill utreda möjligheten att införa böter när program blir fällda i Granskningsnämnden. En del krav har tonats ned. Men samtidigt vill delar av moderaterna lägga ner public service. Läs ungdomsförbundet MUF och partiets tunga Stockholmsdistrikt.
Batteriet av konkreta SD-signerade åtgärder är dock endast den ena anfallsvågen. Den andra handlar om att agera genom Förvaltningsstiftelsen, det topporgan staten som ägare har skapat, och där huvuduppgiften ironiskt nog är att skydda SVT:s, SR:s, och UR:s självständighet. I stiftelsens styrelse får inga aktiva riksdagspolitiker sitta.
Så långt låter det bra. Men samtidigt är det regeringen som efter förslag från partierna utser stiftelsens ledamöter. SD har utsett sin stabschef Linus Bylund. Den politiska kopplingen är ett rakt rör.
Inget av allt detta är direkt odemokratiskt. Varje enskilt förslag kanske inte ser så farligt ut.
Förvaltningsstiftelsen har makt genom att utse styrelserna i SVT, SR och UR. Det är sedan bolagsstyrelserna som utser vd:arna i programbolagen. Linus Bylund har nyligen sagt att han tänker ta upp frågan om hur SR:s styrelse hanterat den kritik som riktats mot vd:n Cilla Benkö efter DN:s granskning av säkerhetsarbetet på SR. Bylund har i en intervju från 2020 sagt att journalister som är partiska ska kunna bestraffas.
– Jag vill se mer personaliserade repressaliemöjligheter för Granskningsnämnden, sade Bylund.
Även Granskningsnämndens ledamöter utses av regeringen. Ytterligare ett rakt rör för den politiska makten att påverka hela vägen till programverksamheten.
Public services oberoende är skört.
Är det någon som tror att allting kommer att förbli som det varit? Är det någon som tror att Jimmie Åkesson, Linus Bylund, Björn Söder eller någon annan i SD:s ledning inte kommer att agera för att tillsätta nya styrelseledamöter i public service-bolagen? Att man inte kommer att använda sin utnämningsmakt till att placera rätt folk i Granskningsnämnden? Att man inte går hela vägen och ser till att byta ut en och annan misshaglig chef?
Allt detta ligger i farans riktning. SD agerar uthålligt och konsekvent. Första anfallsvågen nedskärningar, sammanslagningar och nya granskningar av programutbudet. Andra anfallsvågen utnämningar och sparkningar.
Det är lätt att fastna i de hårda utspelen, senast Björn Söders twittrande om att ”public service ska banne mig reformeras i grunden” efter att Willy Silberstein i Aktuellt uttryckt oro och rädsla för SD:s maktposition. I en annan tweet från 2020 kommenterade Söder presidentvalet i USA med orden ”nu hoppas jag att alla ynkryggar till journalister får ett stort fett finger upp i fejset när Trump tar hem segern.”
Vi minns att Jimmie Åkesson i slutet av valrörelsen 2018 kallade P3 för en ”skitkanal” med tillägget att ”om jag vore chef skulle jag lägga ner den här kanalen.”
Jag förfasas också över detta trumpistiska ordbruk, denna verbala brutalitet. Men jag blir faktiskt mer bekymrad över att vi i upprördheten glömmer att Jimmie Åkesson frekvent talar om vikten av public service för att hålla samman vår svenska kultur. Han talar förföriskt om SVT:s ”inkluderande funktion”. Åkesson hyllar Allsång på Skansen. Linus Bylund driver samma tes om att ”det sammanhållna Sverige behöver en lägereld i form av public service.”
Alltså – med SD:s vässade programutbud, svensk kultur, vårdat språk och inga svordomar. Styrt och kontrollerat genom nya styrelser, ny granskningsnämnd, nya regler för saklighet och opartiskhet. Böter och andra bestraffningar. Kortare sändningstillstånd, inte dagens åtta år. Dagens skatt, som ger programbolagen 8,5 miljarder, kan bantas med enkla riksdagsbeslut. När som helst. Nota bene, kortare sändningstillstånd och ständig risk för nedskurna anslag är effektiva statliga styrinstrument.
Inget av allt detta är direkt odemokratiskt. Varje enskilt förslag kanske inte ser så farligt ut. Folket har gett SD makten, och alla har sin fria rätt att diskutera och kritisera public service. Men SD:s många små steg går i en bestämd riktning som riskerar att leda till att ett fritt, oberoende och starkt public service eroderar till det som högern tidigare föraktfullt kallat SVT för – statstelevision.
Om det nya SD-certifierade public service blir den nya regeringsmaktens lydiga medieföretag kanske Ulf Kristerssons lag gillar just den statstelevisionen. Frågan är om liberalernas Johan Pehrson också gör det. L har tidigare slagit vakt om public services oberoende. Men Pehrson kanske tiger still bara han får bli skolminister?
