Glöm inte Belarus – förtrycket minskar inte

Den senaste razzian visar att journalister, författare och kulturarbetare behöver särskilt skydd

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Publicerad 2021-02-16

Poliser attackerar demonstranter, Minsk 11 oktober.

Under förmiddagen den 16 februari har maskerade män gjort razzior i snart sagt alla oberoende journalistorganisationers och människorättsorganisationers lokaler över hela landet. Tillslag har gjorts hemma hos dessa organisationers funktionärer och medarbetare, liksom hemma hos oberoende journalister och i vissa fall även deras familjemedlemmar och föräldrar.

Under hela vintern har det varit tydligt att kulturarbetare, författare och journalister varit en särskilt utsatt måltavla för polisens och myndigheternas förtryck.


Protesterna i Belarus började efter det riggade presidentvalet i augusti 2020. Trots att president Lukasjenkas regim använt alla sina krafter för att kväsa demonstrationerna och tysta missnöjet, som man gjort så många gånger tidigare, har människor fortsatt protestera. Många författare och kulturarbetare har varit med ute på gatorna, och regimen har riktat in sig särskilt mot dessa grupper.

Under hösten var hela omvärldens uppmärksamhet riktad mot det som hände i Belarus. På senare tid har den uppmärksamheten minskat. 

Men läget i landet är inte bättre än i höstas. Dagens raider mot demokratirörelsen visar betydelsen av att omvärlden även fortsatt förmår att fokusera på utvecklingen i Belarus och öka trycket mot regimen.


Hela Europa måste vara allt mer högljudda i takt med att människor i Belarus tystas. Det är bara så demokratin kan överleva.

De grupper som nu utsätts har en viktig roll att spela i dokumentationen av övergreppen. Det är tack vare dem som informationen om övergreppen kommit ut. Och när de nu är i akut fara riskerar informationsflödet att stoppas på ett ödesdigert sätt.

Dessa grupper kan också ha ett särskilt skyddsbehov. Redan i dag finns ett system med svenska fristäder, där författare och andra kulturellt verksamma kan bo under en tid, för att undkomma hot och förföljelser i sitt hemland. Men fristadssystemet är inte tänkt för akuta situationer av den typ som nu råder i Belarus. Vi uppmanar därför den svenska regeringen att hitta lagrum och resurser för att ta emot författare, journalister och kulturarbetare som tillfälligt behöver lämna landet.


Jesper Bengtsson, Svenska PEN
Ulrika Hyllert, Journalistförbundet
Grethe Rottböll, Författarförbundet
Martin Uggla, Östgruppen

LÄS VIDARE

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.