5 000 dagar i fängelse - Dawit Isaak är en symbol för vår tid
Alla har misslyckats i försöken till förhandling
Första gången Dawit Isaaks namn nämndes i svensk press var i en artikel i Aftonbladet den 13 april 2002.
Den svenske journalisten hade då suttit fängslad i sju månader i Eritrea utan att några anklagelser presenterats mot honom. Han och de övriga redaktionsmedlemmarna på tidningen Setit hade plötsligt gripits av regimen.
De hade torterats. Dawit Isaak led av posttraumatiskt stressyndrom.
I artikeln, signerad Petter Ovander, förklarade den fängslade journalistens bror optimistiskt att ”vi tror att han snart kommer ut”.
Snart.
I dag har Dawit Isaak suttit fängslad i 5 000 dagar. Drygt tretton år. Han var 37 när han greps. Nu har han fyllt 50. Det är motsvarigheten till en evighet. Många mer eller mindre seriösa försök har under åren gjorts att förhandla med den eritreanska regimen. Alla har misslyckats. Redan 2004 ”intensifierade” UD sina ansträngningar för att få honom fri.
Under de år Dawit Isaak suttit fängslad har yttrandefriheten eroderats över hela världen.
De nya sociala medier som hade potential att förändra spelplanen har tuktats av statlig övervakning.
Terroristjakt och väpnade konflikter fortsätter att skörda journalisters liv och kasta dem i fängelse.
Antalet journalister som dödas på grund av sitt jobb har ökat drastiskt det senaste decenniet.
Trots att branschen är inne i en strukturell kris vägrar de flesta medieägare sänka sina avkastningskrav med decimerade redaktioner som följd. De senaste åren har Sverige sjunkit från en ohotad förstaplats till tionde på pressfrihetsindex. Eritrea befinner sig längst ner, endast utmanat av Nordkorea.
Dawit Isaak är ett tragiskt människoöde, men han är större än så. Han är en symbol för den epok vi lever i.
Jag vill tro att det vänder om han bara släpptes ur fängelset.
På Sergels torg i Stockholm hålls i dag en manifestation för Dawit Isaak.
Arrangörerna hoppas att minst 5 000 personer kommer.
