Hybridförlagen säljer falsk författardröm
Deras böcker läggs nästan alltid bort – på varenda redaktion
Varje vecka kommer i genomsnitt 100 böcker till Aftonbladets redaktion. För mig som litteraturredaktör är en viktig uppgift att sortera böcker. I den bästa av världar borde 20 av dem recenseras. I praktiken läggs 5-6 stycken ut på kritiker. Det är med andra ord en flod som ska forsa genom ett nålsöga.
Detta är viktigt att veta i debatten om hybridförlag – det vill säga förlag där författarna är med och pröjsar för utgivningen – som pågår på Expressens kultursida. Det började med att Lukas Adamsson kritiserade dem för att sko sig på oerfarna författare.
Bakgrunden var att han gjort ett experiment, tagit 20 sidor från Karin Boyes “Kallocain”, upprepat dem i ett dokument – och blivit antagen av ett hybridförlag. Mot 100 000 kronor lovades han en plats i solen. En annan viktig sak i sammanhanget är att den moderna författarrollens status inte handlar om att kunna publicera en bok – vem som helst kan göra det i dag. Utan att övertyga andra om att det du skrivit har kvaliteter. Där är vi kritiker en viktig instans. Och jag är ledsen att säga detta: men böcker från hybridförlag läggs nästan alltid bort, på varenda redaktion. Som litteraturredaktör utgår jag från att de inte klarat en granskning på ett vanligt förlag.
Detta kan tyckas grymt – men i själva verket är det hybridförlagen som står för grymheten. Det de säljer är varken lektörsläsning eller hjälp att sätta en text – för det finns betydligt billigare alternativ – utan drömmen om ett erkännande. Ta ett hybridförlag som Ekström & Garay, med rykte om sig att vara värst på marknaden. De köper annonsplats för att få debutantporträtt i Svensk Bokhandels katalog, anordnar manustävlingar (där deltagarna själva får betala) och lovar utskick till tidningsredaktionerna. Allt detta upprättar en illusion av författarstatus. Men är det något du kan vara säker på är det att du inte kommer få just denna status – via hybridförlagen.
Det är också självaste Melker Garay som går ut och försvarar hybridförlagens verksamhet, i ett hätskt angrepp på Adamssons artikel. Bland annat skryter Garay med att hans förlag minsann refuserat Boye-manuset. Grattis, vill man säga – den enklaste formen av AI hade klarat av det. Med klassisk farbroderlig härskarteknik anklagar han Adamsson för att inte förstå sig på ekonomi och bara vilja marknadsföra sitt eget förlag. Som Adamsson påpekar dyker Ekström & Garay upp som förstaträff när man googlar ”Skicka in manus till Norstedts”. Är man förlagsvärldens motsvarighet till en vandrande reklampelare – med pappskylt på magen – borde man veta när man ska tiga.
Om du drömmer om att se din familjekrönika publicerad – vilket är fullt förståeligt – så fundera på hur
Men det gör inte Garay. I stället dundrar han på om att hybridförlagen existerar för att det finns en efterfrågan. Det är ett bedrägligt argument. Låt oss göra en jämförelse med vinster i välfärden: precis som det alltid kommer finnas folk som vill bli författare kommer det alltid finnas ett behov av välfärdstjänster, exempelvis utbildning. Betyder det att det också finns ett behov av välfärdsprofitörer som sätter upp en fasad, bedriver usel skola och sedan kammar hem stora vinster? Inte ens Moderaterna vågar säga att de tycker det längre. Hybridförlagen är litteraturvärldens motsvarighet till dessa rövarbaroner – och Melker Garay dess egen Hans Bergström.
Detta betyder inte att hybridförlagen saknar existensberättigande. När jag ringer upp Jerry Määttä, lärare i förlagskunskap på Stockholm universitet, påpekar han att det absolut går att tjäna pengar på exempelvis hybridutgivna självhjälpsböcker om man kan åka ut på föreläsningsturné. Då bygger det dock på att man själv står för marknadsföringsmusklerna, genom att exempelvis vara ett namn på sociala medier. Han understryker dock att det knappast är så hybridförlagen marknadsför sin verksamhet idag. Istället skinnar de folk som drömmer om att publicera en roman eller släktberättelse.
Därför vill jag avsluta med en liten uppmaning. Om du drömmer om att se din familjekrönika publicerad – vilket är fullt förståeligt – så fundera på hur. Vill du att den ska göra dig till författare – vänd dig då till ett vanligt förlag och genomgå den hårda granskningsprocessen. Vill du bara se den inbunden så finns betydligt bättre alternativ: publiceringstjänster som trycker en liten, billig upplaga att sälja till vänner. Vänder du dig till hybridförlagen kommer de bara ta en jättetugga av din ekonomi – och ge dig en litteraturvärldens motsvarighet till John Bauer-skolan.
