Bali jagar som alltid hurrarop från rasister
Med retorik om avel och evolution låter han sin hund leda honom politiskt
Det verkar vara en naturlag att skribenter som skaffar hund drabbas av en oemotståndlig impuls att skriva om människans bästa vän. Den ena politikern liknar en terrier, den andra en pudel. Hundarna visar att flockar behöver ”alfaledare” och fasta hierarkier – precis som vi!
Det är mestadels dumt, men lika harmlöst som Jordan Petersons humrar.
Tills det inte är det.
Hanif Bali låter nu sin fralla leda vägen in i en av konservatismens mest klassiska irrvägar: biologiska förklaringar till samhällsproblem (Expressen 3/9).
Liksom tamhundar avlats fram ur vargar, så har människan avlat sig själv till en ganska fridsam art, genom att våldsamma individer hindrats att fortplanta sig, hävdar Bali. Enligt den auktoritet på området han refererar, antropologen Richard Wrangham, ska det ha skett för sisådär 20-30 000 år sedan.
Av detta följer.... ja ingenting egentligen, eftersom Bali sedan tvingas ta ett mångtusenårigt hjärnskutt till sitt verkliga ärende: att förklara dagens gangstervåld med att barns och ungas hjärnor inte är färdigutvecklade.
Det stämmer förmodligen och har varit ett argument för straffrabatterna för unga: de förstår inte konsekvenserna av sina handlingar och bör därför straffas mildare.
Bali vänder på steken: ”Det är tydligt att omdömeslösa barn som dragits med i gängens våldskulter måste låsas in tills deras hjärna är färdigvuxen”, skriver han. Tio år på ungdomsfängelse ska nog få deras hjärnor att mogna.
Nåja, barnens hjärnor såg ju likadana ut för 20, 30 eller 50 år sedan. Och eftersom något konstant inte kan förklara förändring, så blir det rena fablernas värld att använda det som orsak till att våldsbrottsligheten ökar eller minskar.
Så är Balis syfte inte heller att förklara något, utan att förflytta debattens gränser. Genom att strössla sin text med retorik om evolution, avel och apor cashar han in lika delar hurrarop från rasisthögern och fördömanden från vänstern, bara för att sedan lugnt kunna slå ut med armarna och förklara sig missförstådd. Fascist, jag?
Men ska man förstå varför texten pekar rakt in i det tidiga 1900-talets idévärld, måste man se just det outtalade sammanhanget. Det är invandrarkidsen, de fattigas barn, förortsungarna, som vi självklart talar om. Det är de som är vargar, en vildare sort som statens järnnäve måste tämja till vår egen fridsamma nivå. Det är textens egentliga budskap.
Ni minns säkert hur det slutade när politiken senast lät sig vägledas av sådana idéer.
Bali nöjer sig med inlåsning. Han vet mycket väl att vi fyller i tvångssteriliseringar och dödsläger själva.
På det viset liknar han de orosstiftare till hundar som hetsar upp stämningen i rastgården med sitt skällande, men inte startar fajterna själva.
