Integritet till varje pris
Svenska Akademien på väg att skaka av sig misstroendet
Man kan säga vad man vill om Svenska Akademiens val av Nobelpristagare genom tiderna. Man kan också säga mycket om de kontroverser som skakat akademien de senaste åren, men litteraturkompetensen och integriteten vid valet av Nobelpris är fortsatt hög.
Bettingsajterna hade en del egenartade förslag (John Le Carré), tipsen som olika tidningar hade präglades som vanligt av antingen favoritförfattare, eller namn som anses ’politiskt korrekta’ (genus, geografi, politik). De båda kategorierna sammanföll gärna.
Det var länge sedan diskussionen kring valet av pristagare utgick från den svårtolkade formuleringen från Alfred Nobels testamente, att priset ska gå till någon som skriver i ”idealisk riktning”. Denna formulering har i alla fall inom akademien mer eller mindre övergivits, i stället är det författarskap som kan beskrivas med nyckelord som ”existentiellt”, ”människans utsatthet” eller som nu med Louise Glück, en poetisk röst som gör ”den enskilda människans existens universell”.
Litteraturen ska betyda något. Den må vara underhållande, kontroversiell, rent av skabrös – men den ska framför allt präglas av det litteraturen alltsedan romantiken har gjort anspråk på: ett välformulerat uttryck för hur det är att vara människa i världen. Den sköna litteraturen fick funktion som ett slags pseudoreligion.
Integritet är också något som vi hittar hos Nobelpristagarna. Det finns oftast en konsekvens i författarskapen, språklig och tematisk, och med en tydlig röst. Så även i år, när ett förhållandevis okänt författarskap belönas och som därmed får välförtjänt uppmärksamhet. Det är ett val som måste anses som relativt otippat, ett val oberoende vadslagningar, gissningar och önskningar.
Integritet vid valet av Nobelpristagare präglar också akademien. Något annat sätt att skaka av sig de misstroenden, som ju redan har börjat avta, finns knappast.
