Tre förrätter är minimum för bra sex
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2019-06-20 | Publicerad 2001-06-22
Doktor Gormander om mat i midsommar
Hon lovade att komma och tillsammans ska vi vältra oss i midsommarnattens ljus medan dragspelet viskar fram en smäktande vals på avstånd.
"Han hette Axel Öman", säger jag.
Hon ler svagt och ser långt bort.
"Han var förlovad med en som var malaj", fortsätter jag.
Hennes väsen är oåtkomligt och därför åtråvärt och hon rynkar pannan lite som om hon plötsligt blivit osäker på sin egen närvaro.
"Jag tror det var i maj", säger jag. "Hans älskling var malaj."
"Vem?" säger hon.
"Axel Öman. Han var sjöman."
Så där fint kommer vi att ha det tillsammans och jag sitter i natten den sena och väntar på henne vid min hummerterrin. Mat är början till varje relation och basen i varje högtid. Jag har verkligen förberett vår måltid.
Bra råvaror är grunden. Det är som med kärlek. Är man själv en taskig råvara så hjälper ingenting. Men undvik snabbmat. Folk käkar på jobben ur aluminiumkartonger och hemma får barnen maten i skokartonger. Snabbmat är till för folk som älskar med varann i hissar eller bajamajor.
Midsommar är den största högtiden. Hon ska komma och jag tänker att mat inte behöver vara svårt.
Överdriv inte, det finns folk som börjar förbereda midsommarens måltid redan på nyårsdan. Själv brukar jag sätta i gång nån gång vid påsk och läser man bara några tidningar som Gourmet så är det hur enkelt som helst.
Strömming är sommar. Därför blir det krutongöverbakad och pepparmarinerad örtströmming som har legat och dragit i vitlöksdressing. Färsk potatis är en självklarhet och jag berättar för henne om genbanken för potatis som finns i Peru och att det har blivit problem med förädling av potatis.
"Jaha", säger hon. "Så intressant."
Till detta blir det en brioche på spett med ringblomsblad och gurkört, sallad med lite rucola och stänk av tryffelolja med botten av parmesanostolja.
Hon kommer att sitta där med sommarklänningen utslagen som en blomma och med lysande ögon höra mig berätta om hur jag gjorde. Tre förrätter är minimum för bra sex. Så jag har också ställt fram en svampsoppa dekorerad med oreganoblommor, rökt gädda och kantarell i botten.
Jag säger till henne att jag länge valde mellan detta och en tunt skuren, pressad kalvtunga och pistage, mellan rosmarinflarn och päron- och körsbärschutney samt frusen selleri. Men så blev det som det blev.
"Är det gott?" undrar jag.
Hon petar lite i strömmingen. "Jag tyckte den rörde på sig", säger hon.
"Haha", säger jag. "Haha."
Och så berättar jag att jag ville göra det lätt för mig. Matlagning är som
poesi. Det enklaste är mästarens märke och munnen är en erogen zon. Under en flämtande sekund ser jag hennes röda läppar röra sig och jag tänker mig dem på en tallrik med kålrabbi och sardellcreme.
Till varmrätt funderade jag länge på ankleverbakad fläsklägg med svartrötter och sviskonsky. Å andra sidan skulle det vara gott med lenrimmad torsk med en kompott av färsk potatis, aubergine, hummer och basilika på en bädd av ugnsbakad rödlök och kyndel med sommarkantareller och en tunn skiva av friterad aubergine.
Jag berättar om mina funderingar. Och hur jag tänkte mig en försiktig vindkantring med oxmärg, havskräftsskum och lingonkolasås.
"Lingonkola", säger hon.
"Förlåt, jag blandar ihop", säger jag. "Det var desserten."
Det är lite nervöst. Jag berättar om desserten och om min parfait canelle/calvados avec compot de breuil. Parfait är drömmen om ett bättre liv efter detta. Bordet är dukat. Långt borta hör jag dragspelet och att de annonserar sista dansen.
Undrar just om hon kommer.
Doktor Gormander
