Stefan Demert var en av våra största trubadurer
Åsa Linderborg minns de snillrika rimmen och det mjuka öset
Beskedet om Stefan Demerts död fyller mig med saknad och ljusa minnen av mitt barndomshem i Västerås. Min pappa hade sammanlagt tio skivor, en av dem var Marsch på er alla pannkakor från 1971. Den spelade vi hela tiden. Samma LP har jag spelat för mina barn tio tusen gånger.
De ömsom mjuka, ömsom ösiga melodierna, de snillrika rimmen, humorn och berättelserna – allt det där gjorde Stefan Demert till en av Sveriges främsta trubadurer och vismakare.
I skolan fick alla sjunga den roliga låten om mannen som var kär
i en anakonda, och låten om myran som drack sig på lyset. Men de bästa låtarna, som är minst lika fyndiga, har ett smygande politiskt budskap. Marsch på er alla pannkakor driver bland annat med medborgargarden och monarkin.
”Till SJ”, som jämt spelades på Melodiradion när jag var barn, är dock en översättning från Elizabeth Cottens ”Freight train”.
I en låt, vars ämne var före sin tid, sjunger Stefan Demert om bigotta grannar som spanar genom brevlådan på dem som tagit sig rätten att leva med vem man vill: ”Bertil och Sven är inte som andra, för Bertil och Sven, de älskar varandra...”. På samma skiva finns den ömsinta ”Ung-mövisan”, om gamla blyga syster Sara. I refrängen hör man Jeja Sundström, som Stefan Demert levde och arbetade med på 1970-talet. I en annan låt hör man Sid Jansson babbelropa.
2014 kom cd:n Till Carina, en samling kärleksvisor som inte har samma påkostade arrangemang som 1970-talet kunde bjuda på, men omsorgen om orden och tonerna finns där. ”Sättpotäten” till ensamt dragspel för tankarna till Allan Edwalls skiva Grovdoppa.
Stefan Demert föddes i Linköping 1939. Hans väg var den typiska för sin generations trubadurer; han uppträdde på legendariska Vispråmen Storken
i Stockholm, fick lite senare sin stund i Hylands hörna och blev över en kväll rikskänd.
Stefan Demert finns på Spotify. Du som inte redan har upptäckt honom, gratuleras till en skatt att gräva i. Börja med ”Till mor och far”, och du förstår genialiteten.
