Farligt begär i sexbunkern
Att uppfinna nyheter är särskilt lätt när du kan få in en sex- och våldsvinkel. Inte konstigt då att Aftonbladet nappade på två uppskrämda fiskegubbars berättelse om att de mitt i skogen hittat ”en sexbunker”.
Tidningens reporter berättade upphetsat i fredagens tidning om en ”obehaglig bunker” fylld med ”obehagliga föremål” (rep, damskor och dildos) och om ett i största allmänhet ”obehagligt fynd”.
Men vad som är obehagligt för en kan vara behagligt för en annan. Två dagar efter nyheten kunde samma tidning avslöja att bunkern inretts av en ”hårt arbetande, ensamstående mamma i 40-årsåldern” som gillar sexuella lekar och som planerat att ha en dejt där mellan sidenlakanen.
Få saker hetsar upp normala människor så mycket i vår tid som tanken på fruktansvärda övergrepp. Innehållet i de bästsäljande boktitlarna och de största blockbusterfilmerna visar det entydigt. Den normala människan vill se, vill veta, vill konsumera övergrepp.
Den normala människan dreglar naturligtvis med en vällustig rysning över tanken på en sexbunker inredd av en psykopat. När samma normala människa sedan konfronteras med en annan människas fria begär blir reaktionen slokörad och samtidigt nedlåtande: de uppskrämda killarna ställs i kontrast mot den utlevande kvinnan. Den uppkåtade förskrämdheten tappar sugen inför den andres njutning.
Den största internetcommunityn i Sverige för vuxna människor som tycker om att njuta på fler sätt än i missionärsställningen i den äktenskapliga sängens mörker har runt sjuttiotusen medlemmar. Hittills kanske inte så många av dem har utnyttjat den nationella skräckens gamla övergivna bunkrar på det här kreativa sättet för sina begärs skull.
Låt oss hoppas att Aftonbladet nu har inspirerat många till att vara med och förvandla det svenska militärindustriella komplexets ruiner till sexuella lekplatser. Det kunde vara ett led i den allmänna förvandlingen av arbetssamhällets straffläger till en fantasins lustgård.
