Så går det till när lobbyister styr skolan
Marcus Larsson och Åsa Plesner: Nu måste staten köpa ut och stoppa friskolorna
Det finns en stark folkopinion för att begränsa vinstdrivande företag i välfärden. Ändå går inga skarpa politiska förslag kring detta igenom. I ”De gränslösa – en bok om politikers skolaffärer” (Korpen, 2023) kartlägger vi före detta politiker som lobbar för skolkoncernernas räkning, sitter i deras styrelser eller äger dem. Vi menar att politikers ovilja att ta beslut som begränsar skolmarknaden beror på dessa nätverk av skolägare och politiker, och att det finns starka skäl att misstänka att lobbyister snarare än väljarna dikterar skolpolitiken.
Boken har mötts av både ilska och uppgivenhet, men framför allt av förvåning: läsarna har känt till att välfärdslobbyism existerar, men inte att den sker i sådan omfattning och med sådan framgång.
Via sajten lobbykollen.se, skapad av S-föreningen Reformisterna, har vi följt den e-postkommunikation som skett sedan regeringens tillträde och kan konstatera tre metoder för politisk påverkan:
1. Politiker gör välfärdsbolagens förslag till sina
När Lotta Edholm (L) utsågs till skolminister problematiserade forskaren Camilla Nothhaft det faktum att Edholm kom direkt från ett styrelseuppdrag i en skolkoncern. Hon befarade i DN att friskolekoncerner skulle söka upp ministern och lägga ”fram ett underlag som den arbetat fram, för att den har ett intresse i en viss fråga”.
Det är precis vad som hänt. Internationella Engelska Skolans (IES) lobbychef – före detta moderat kommunalråd – mejlade i februari 2023 ett färdigt förslag på beslut till utbildningsdepartementet. Det går ut på att reglerna för att anställa språklärare ska ändras så att IES kan använda utländska lärare, utan svensk lärarlegitimation, för att undervisa i till exempel moderna språk.
Lobbychefen skriver att hon redan ”tagit upp saken med SD och KD och att de är mer än måna om att stödja en sådan process”. IES och regeringsrepresentanter har sedan haft ett möte där de diskuterat förslagen. Den 23 augusti publicerades en debattartikel i ”Vi lärare” med budskapet att KD vill ändra skollagen så att lärare med utländsk lärarlegitimation får undervisa även i moderna språk. Det är alltså samma förslag som IES lobbychef lämnade till regeringen ett halvår tidigare.
2. Välfärdsbolag försöker att påverka ett aktuellt ärende
I februari 2023 skickade Vårdföretagarnas dåvarande näringspolitiska chef – före detta politisk sakkunnig åt tidigare moderat socialförsäkringsminister – ett mejl till regeringskansliet angående att Inspektionens för vård och omsorg (IVO) återkallat bolaget Humanas tillstånd att bedriva personlig assistans. I ett mejl med ämnet ”Ang IVO:s återkallelse av tillstånd” skriver hon: ”I veckan beslutade IVO att återkalla tillståndet för Humana Assistans vilket rapporterats om i media. Humana är ett av Vårdföretagarnas medlemsföretag. Jag vill med detta mail framföra vårt önskemål om att ta ett skyndsamt möte med statsrådet och den politiska staben för att svara på ev frågor kring och diskutera konsekvenser.”
Statsrådets politiskt sakkunnige svarar helt korrekt att sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson inte får uttala sig om enskilda myndighetsbeslut. Vårdföretagarnas näringspolitiska chef skriver då: ”Jag ber om ursäkt om det uppfattades som att intentionen var att diskutera det enskilda ärendet, det är det inte”. Ankarberg Johanssons sakkunnige meddelar sedan Vårdföretagarna att ”Ministern träffar er gärna för att diskutera viktiga aspekter av hälso- och sjukvårdsfrågor” – trots att det är uppenbart att det visst var det aktuella ärendet om IVO:s återkallelse av tillstånd som Vårdföretagarna ville diskutera.
3. Välfärdsbolag använder sig av ex-politiker för att få kontakt
Före detta politiker som bytt sida och blivit lobbyister inleder ofta sina mejl med att betona sin relation till mottagaren på Regeringskansliet eller berätta om sina tidigare politiska erfarenheter.
Kanslichefen på Kommissionen för skattenytta presenterar sig som ”tidigare statssekreterare på Socialdepartementet och Arbetsmarknadsdepartementet under Fredrik Reinfeldts regeringar” när hon ber om möte med Lotta Edholm.
Branschchefen för Almega Utbildningsföretagen gratulerar i ett mejl Edholms nyblivna statssekreterare och skriver att han ”förstod redan under vår första vända på Utbildningsdepartementet att du var ämnad för större uppgifter” när han undersöker möjligheterna för Almega att få till ett möte. En nyss avgången riksdagsledamot för Moderaterna skriver till finansministerns statssekreterare: ”Jag tror inte vi möttes annat än på gruppmöten och i korridorrerna i Riksdagshuset. Nu har jag lämnat rikspolitiken och är sedan drygt en månad hos Diplomat Communications”.
När det gäller före detta politiker som kontaktar regeringskansliet påpekar Camilla Nothhaft att ”det kan vara vara tio olika personer som försöker få till ett möte med skolministern under en dag, och då kan det vara svårare att säga nej till en person som man faktiskt känner”. Lobbykollens mejlkommunikation visar att de lobbyister som kontaktar Regeringskansliet ofta är före detta politiker eller höga politiska tjänstemän.
Välfärdens professioner ska ha stort inflytande över sitt arbete och väljarna ska ha makten över den förda välfärdspolitiken. Inflytande och makt är dock ett nollsummespel, får en grupp mer är det på en annan grupps bekostnad. Om vi inte begränsar välfärdskoncernernas lobbyism kommer makten att förskjutas från professionerna och väljarna – till ägarna, varav många är före detta politiker eller utländska riskkapitalister.
Det här är ett demokratiskt problem som måste åtgärdas. Införandet av ett lobbyregister skulle vara en bra start, men ett register är möjligt att runda. När det gäller den allt mer kritiserade skollobbyismen tror vi att de stora skolkoncernerna måste köpas ut (beräknad kostnad ca 20 miljarder) och sedan förbjudas att driva skolor. Annars riskerar deras inflytande att bli så stort att väljarna och lärarprofessionen aldrig kommer att kunna återta makten.
Marcus Larsson
Åsa Plesner
Marcus Larsson och Åsa Plesner driver tillsammans den politiskt oberoende tankesmedjan Balans.
