Ingen naturlag att små orter ska tyna bort
Det är inte bara hos norrländska kommunalråd som ilskan växer
Stig Jonsson, 76, har svår epilepsi och får ofta anfall på nätterna. Han bor därför på ett särskilt äldreboende i den lilla orten Fredrika i Västerbottens inland. Men nu ska boendet läggas ner och han vet inte var han ska bo, berättar han i DN. I en egen lägenhet skulle han bli beroende av hemtjänsten men den finns sex mil bort i centralorten Åsele – vad händer när han får ett anfall? Och på boendet inne i Åsele är det fullt.
Det är såna här historier som döljer sig bakom rapporterna om kommunala neddragningar – två av tre kommuner kommer i år att behöva skära ner. Extra tufft är det just för de små glesbygdskommunerna, med en äldre befolkning, krympande skatteunderlag och med långa avstånd som en naturgiven förutsättning.
I debatten kan man ibland få intrycket att det är mer än så som är naturgivet. Som att små orter i det norrländska inlandet ska tyna bort, när människor flyttar därifrån till universitetsstäder vid kusten. Men så måste det ju inte vara. Förra veckan skrev fyra kommunalråd – i Sollefteå, Strömsund, Lycksele och Arjeplog – en debattartikel där de påpekar att om det bara fanns en politisk vilja så skulle man kunna skruva på samhällsmodellen och kanske bryta den trend som hos dem har pågått i decennier. För dagens modell, där så mycket av samhällets utveckling vilar på enskilda kommuner, är just inte naturgiven.
Det mest konkreta Tidö-regeringen och SD hittills har gjort är att förvärra problemet
Frågan hur man ska få en kommun att växa är extra brännande i norra Norrland, med den industriella utveckling som pågår där. Arbetskraftsbristen är skriande; i de industrier som byggs men inte minst inom den offentliga service som krävs. Det behövs lärare, sjuksköterskor, tandläkare, förskolelärare – och hur ska kommuner kunna locka unga till inflyttning samtidigt som de tvingas sluta servera mjölk i skolan?
Det mest konkreta Tidö-regeringen och SD hittills har gjort är att förvärra problemet, genom de nya reglerna för arbetskraftsinvandring som tvingar människor som behövs i välfärden ut ur Sverige.
När DN vänder sig till civilminister Erik Slottner (KD), med kommunernas statsbidrag i sin portfölj, för en kommentar om läget i Åsele säger han att staten redan har skjutit till pengar – helt otillräckligt, enligt SKR – och har inte mer att komma med: ”Ytterst är det upp till kommunerna att få en budget i balans.” Javisst, herr minister.
En extra knorr i fallet Fredrika, där Stig Jonsson blir av med sitt boende, är den vindkraftspark som statliga Vattenfall byggt där. 124 vindsnurror producerar el till ett värde av cirka en miljard kronor per år. Lokala föreningar får knappt 350 000 kronor av dessa – hade Sverige haft samma system som Finland, skriver DN, hade Åsele kommun årligen fått in 24 miljoner i fastighetsskatt.
Åsele är inte den enda norrländska kommun med naturresurser som drar in storkovan åt staten eller andra, utan att få just något tillbaka. Slottner säger att ”incitamentsstrukturer för vindkraft” just nu utreds – men att huvudargumentet emot att kommunerna ska få mer pengar av vindkraftsbolagen är att ”kommuner utan naturresurser kan missgynnas”. Se där ett argument som borde få många norrländska kommunalråd att välta skrivbordet av ilska.
Man anser att den egna bygden missgynnas av politiken
Det är för övrigt inte bara i kommunhusen ilskan riskerar att växa. Precis före jul publicerades rapporten ”Ett delat Sverige?” av statsvetaren Richard Öhrvall vid Linköpings universitet. Med hjälp av en enkätundersökning med drygt 2 700 respondenter har han undersökt skillnaden i värderingar mellan människor i de mest och minst tätbefolkade delarna av Sverige, med särskild betoning på unga (18–åringar).
Resultatet: glesbygdsborna har lägre förtroende för regering och riksdag än stadsbor. På svensk landsbygd finns också ett större ”platsbaserat ressentiment” än i städerna. Det betyder att man anser att deras hembygd missgynnas av politiken, och att de i städerna inte bryr sig om den. Och åtminstone det förra, att landsbygden kommer sämre ut av den politiken som förs, anser även stadsborna.
Att inte ta kommunernas ekonomiska kris på allvar kommer på kort sikt att främst gå ut över medborgare som Stig Jonsson. Men på lång sikt skapa skador på samhällskroppen som blir svåra att läka.
