Dagens skogsbruk i Sverige är laglöst land
Skogsekolog: Både politiker och allmänheten är totalmarinerade i kalhyggespropaganda
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2024-05-24
DEBATT. Den ideella skogsnaturvården består idag av en handfull organisationer med löst sammansatta nätverk av ideella naturvårdare, som på sin fritid går runt i våra skogar för att leta arter som sedan kan hjälpa vårt undermåliga miljörättsliga system att stoppa kalavverkningar.
Ofta sker detta i skogar som enligt lagstiftningen inte får avverkas, men där markägaren struntat i naturvärdena.
Tusentals ideella timmar läggs på detta arbete trots noll kronor i ersättning, trots att vi har en hel myndighet som är satta att göra jobbet och trots att det är markägarens ansvar att se till så att höga naturvärden inte förstörs.
Som tack för jobbet får vi oftast, likt parkeringsvakter, höra att vi är ena jobbiga jävlar som står i vägen. Så hanteras vi som lagligen försöker stoppa illegal förstörelse av vårt största naturarv, skogen.
Skogsindustrin utgörs av ett antal riktigt stora skogsbolag samt statliga Sveaskog med omsättningar på vardera över 10 miljarder kronor. Till dessa kommer många mindre skogsföretag och ägarkonstellationer, även de mycket pengastinna.
De äger och förvaltar tillsammans hälften av skogsmarken. Den andra hälften av skogsmarken ägs av privata enskilda skogsägare, som utgör ca 2,9 procent av befolkningen.
Skogsbolagen har en egen branschorganisation, Skogsindustrierna, som är en del av svenskt näringsliv. De privata enskilda skogsägarna har sina egna organisationer, skogsägarföreningarna Södra, Mellanskog och Norra skog. Även här finns en branschorganisation, LRF Skogsägarna.
Gemensamt för alla dessa organisationer är att de kämpar hårt för en svagare miljölagstiftning. De resurser som läggs på detta lobbyarbete, mot svenska staten och nu även mot EU:s folkvalda, kan en vanlig svensson bara drömma om.
Högervindarna som nu blåser är säkerligen en lisa för skogsindustrisjälen. Som om det ens behövdes.
I denna enorma slagsida mot skogsbruk, kalhyggesromantik, äganderättsliga övertolkningar och ett extremt stort ekonomiskt övertag påstår skogsindustri- och äganderättsaktivisterna ofta att det är de som är i underläge.
I verkligheten är det ju banne mig ”Tom & Jerry” med katten ”Tom” uppblåst bortom alla dermatologiska gränser med anabola steroider, som är skogsindustrin. ”Jerry” är sedan länge mosad.
Sveriges privata småskogsägare, våra politiker och sist men inte minst allmänheten är totalmarinerade i skogsbrukspropaganda. Brutala kalavverkningar och noll miljöhänsyn har blivit helt normaliserat. Vi har slutat reagera på det uppenbara. Skogsbruket förstör vår miljö med god förtjänst.
Lagstiftningen är inte mer än en knappt synbar nyans av grönt mot den annars hyggesbruna bakgrunden. Skogsbruket är laglöst land.
Men vi har väl en lagstiftning som sköter jobbet, kanske någon invänder. Den lagstiftningen, som heter Skogsvårdslagen (SvL), är så svag och så luddigt skriven att det är näst intill omöjligt att bli fälld mot miljöparagraferna.
Ett exempel om än lite gammalt: 2007 inlämnades 67 683 avverkningsanmälningar. Av dessa anmäldes 47 (0,07 procent) för brott mot SvL i 36 av landets 43 skogsvårdsdistrikt. Sex fall ledde till åtal. Sedan dess har lagstiftningen med få undantag försvagats ytterligare.
Men Artskyddsförordningen då, den som skogsägarföreningarna nu försöker få bort, den styr väl upp detta lagstiftningsmässiga vakuum?
Den ledde förra året till 697 förbud mot avverkning. De berörde alltså cirka 1,5 procent av alla avverkningsanmälningar som lämnats in det året. Ser man till arealen som fick förbud så blir andelen ännu mindre då förbudet alltid endast berör en liten del av den totala arealen som avverkningsanmälts.
Lagstiftningen är därmed inte mer än en knappt synbar nyans av grönt mot den annars hyggesbruna bakgrunden. Skogsbruket är laglöst land.
Naturvårdsverket publicerade nyligen en utredning där man drog slutsatsen att det finns 0,9– 1,3 miljoner hektar naturskogar utanför de formellt skyddade områdena, våra nationalparker och naturreservat och så vidare.
En del av dessa skogsplättar har andra typer av skydd, men en stor del av dessa skogar är under akut avverkningshot och kalavverkas bit för bit trots de höga naturvärdena.
Det skydd mot avverkning i skyddsvärda skogar som lagstiftningen bidrar med är bra, men det kommer knappast i närheten av det behov som krävs för att uppnå lagstiftningens krav på nationell nivå.
Inte heller motsvarar det den bild som förmedlas av skogsbruket, att allt sköts enligt regelboken. Om de var ärliga skulle de säga ”vi gör rätt ibland, men oftast blir det fel”. Det är också vad man kan se i Skogsstyrelsens uppföljning av lämnad hänsyn i skogsbruket. Hänsynen är dålig.
Om man tycker att det här är en negativ bild av verkligheten, vilket säkert många tycker, kan jag trösta hen med att det finns mycket man kan göra.
Det finns flera olika organisationer som arbetar aktivt med att påverka skyddet av skog i positiv riktning, att utbilda allmänheten i skoglig naturvård, ger kurser i artkännedom och bedriver upplysningskampanjer i sociala medier. Det är en växande rörelse med många eldsjälar i alla delar av landet.
Men det behövs fler människor och fler röster i debatten. Vi står här med öppen famn och välkomnar alla initiativ så länge vi jobbar inom lagens ramar. Kom och lär dig om den spillra gammal skog som finns kvar i landet och lär dig se skillnaden på plantage och riktig skog.
Jon Andersson, skogsekolog, Skydda skogens webbtjänst Skogsmonitor.se
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.