”Naivt om u–länder”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-11-06

Walin och Krause svarar på kritiken från Uppsalainitiativet

REPLIK Det hävdas ständigt att utvecklingsländerna kommer att drabbas hårdast av klimatförändringar med tillägget att förändringarna redan är kännbara. Denna propaganda utgör en bakgrund till växande krav på att utvecklingsländerna måste vidtaga åtgärder ledande till minskade utsläpp av växthusgaser.

I vår artikel hävdar vi att det saknas underlag för detta påstående. Fattiga länder drabbas förvisso hårt av klimatets naturliga variationer vilket beror på, just det, fattigdom. Vidare hävdar vi att det är destruktivt att försöka hindra användning av fossila bränslen i utvecklingsländerna. Om detta skulle lyckas innebär det med säkerhet fortsatt fattigdom. Kort sagt, fattiga länder förblir fattiga.

I en replik på vår artikel anslår ett antal debattörer från Uppsalainitiativet (UI) en magistral etnocentrisk ton:

”Utsläppsbegränsningar i utvecklingsländerna bör därför tillåtas komma senare och mer gradvis än i den rika världen.”

Oj, minsann, UI medger uppskov för utvecklingsländerna. Vem är det då som skall ”tillåta”? Har vi redan ”World Governance” på plats. UI visar här prov på en ekoimperialistisk hållning. Fattiga länder skall minsann inte skada ”VÅR” planet, och det är ”VI” som bestämmer.

Sedan anlägger författarna en tvärsäker extremt alarmistisk hållning. Om inte utvecklingsländerna lugnar ner sig (speciellt Indien och Kina) då kanske temperaturen rusar förbi det politiska målet 2 °C mot katastrofala höjder. Detta innebär miljoner (varför inte miljarder?) miljöflyktingar till följd av ”stigande havsnivåer och att de glaciärer i Himalaya som i dag utgör livsnödvändig färskvattentillgång för hundratals miljoner människor försvinner.”

Men tänk om dessa hotelser är fantasiprodukter. I verkligheten stiger havet långsamt i väsentligen oförändrad takt. Beträffande glaciärerna så verkar ett missförstånd ha spritt sig. Om glaciärerna smälter bort men nederbörden fortsättar att falla som regn på sommaren, och som snö på vintern så bör förändringen blir marginell.

Sen klämmer UI till med ett i de närmaste tonårsnaivt argument:

“Man kan undra över det förnuftiga i att energiutbyggnaden i fattiga länder skall behöva ta omvägen via fossilbränslen.”

Författarna jämför med telekom där många utvecklingsländer hoppat över trådburen telefoni, och menar att något liknande borde kunna gälla även för kraftproduktion. Vi frågar oss nyfiket var hittar vi kraftproduktionens mobiltelefon? Dessutom, var utvecklingen på telekommarknaden, som betytt så mycket för utvecklingsländerna, frukten av fria marknadskrafter inte resultatet av påtryckningar och planekonomi!

Gösta Walin, Pär Krause