Sverige strider för kommersiell valjakt

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-05-25

EU-parlamentariker: Miljöminister Andreas Carlgren förespråkar att hotade arter åter ska få jagas

En fångad val spolas av i hamnen på Island.

Onsdag 26 maj träffas EU-länderna för att komma fram till en gemensam position i en avgörande symbolfråga: ska man åter tillåta kommersiell valjakt, och i så fall på vilka grunder? EU-parlamentet yttrade sig i frågan i februari 2009 och krävde ett stopp för all jakt, både kommersiell och så kallad forskningsjakt, det enda undantaget var för urspungsbefolkningars egna behov. Största möjliga öppenhet var ett annat krav.

Sveriges position är överraskande nog att driva på för en kompromiss som gör att världen åter ska legalisera fångst av hotade valar, på för närvarande skyddade områden. Man åsidosätter också den mycket minutiösa vetenskapliga metod som den Internationella valfångstkommissionen (IWC) en gång enats om (den så kallade Revised Management Procedure, RMP) för att sätta kvoter. Logiken bakom kompromissen, som Sverige nu tycks driva mycket aktivt – bland annat genom att visa en powerpoint-presentation som enligt våra källor innehåller felaktiga antaganden och siffror – är att färre valar kommer att dödas om man sätter legala kvoter på de arter som ändå dödas av de valfångande nationerna Japan, Norge och Island.

Öppenhet och skydd av valar kräver EU-parlamentet, varför motarbetas dessa mål av regeringen?

Sverige försöker övertala EU att överge tre mycket viktiga principer som det tagit världssamfundet 60 år att enas om:

1) Att kommersiell jakt på arter som är hotade ska under inga omständigheter få ske. Kompromissförslaget omfattar nämligen fångst av sillval och sejval vilka båda står på Internationella naturvårdsunionens (IUCN) rödlista klassade som ”EN” (hotad).

2) Att kommersiell valjakt åter ska bli tillåten i det mycket stora fredade området ”Southern Ocean Whale Sanctuary”, som man lyckats freda 1994, med lockbetet att södra Atlanten istället ska bli skyddat (vilka garantier finns för att detta ska efterföljas?).

3) Den vetenskapliga metod (RMP) som IWC enats om tycks ha övergetts , för en ”pragmatisk” hållning som går ut på att man ger de valfångande länderna de fångster som de själva redan nu anser sig ha rätt att ta för att sedan eventuellt kunna minska dessa (Vetenskapstidskriften Science vol 328, 30 April 2010: ” Deal to Legalize Whaling Would Sideline Science”).

Vi anser att detta är en fullständigt fatal inställning som är exakt den slags godtyckliga kohandel och utpressningstaktik som lett till inte bara valarnas, utan också fiskbeståndens, miserabla tillstånd i världen. Vad världen behöver i dag är tvärtom att all fiskeriförvaltning ska iaktta högsta möjliga vetenskapliga stringens, inte att vi ”kompromissar” med länder som anser sig ha rätt att göra vad de vill med hänvisning till traditioner. Fångstkvoter skall sättas på strikt vetenskaplig grund men jakt får inte heller bedrivas på ett plågsamt sätt, vilket är fallet vid valjakt.

För Sveriges del började året 2010, FN:s år för bevarande av biologisk mångfald, med att man på ett par dagar sköt bort en femtedel av hela landet vargpopulation med hjälp av licensjakten. Nu driver miljöminister Andreas Carlgrens kabinett på för att åter legalisera valfångster, även på hotade arter – något som världssamfundet enades om att upphöra med 1982 (moratoriet trädde i kraft 1986). Vi är fullkomligt övertygade om att detta inte att leda till att färre valar kommer att dödas, utan fler. Av de länder som upphörde med kommersiell valfångst 1986 (Brasilien, Chile, Peru, Spanien, Sydkorea och tidigare Sovjetunionen) har redan Sydkorea anmält sitt intresse att återuppta jakten. Vid en legalisering kommer fler länder att följa, och schackrandet med valarna kommer att börja igen.

Isabella Lövin

EU-parlamentariker (MP) och ledamot i

Europaparlamentets fiskeriutskott samt författare till ”Tyst hav”.

Carl Schlyter

EU-parlamentariker (MP) och vice ordförande i Europaparlamentets

miljöutskott samt ansvarig för dess senaste yttrande om valjakt.

Följ ämnen i artikeln