Vattenfall – den värsta miljöboven i Tyskland
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-11-19
Tyska miljövänner: Sveriges regering måste sätta stopp för företagets tyska kolsatsning
Medan Sverige på hemmaplan har satt igång föredömliga insatser för att minska koldioxidutsläppen, tillåter Sveriges regering att statliga Vattenfall förstör både klimatet och miljön utomlands – något som skadar Sveriges anseende i miljöfrågor.
Vi kräver nu att den svenska regeringen ger Vattenfall nya, hårdare regler, som förbjuder fortsatta investeringar i kolkraft.
Sverige får ofta beröm internationellt för sin strävan att minska landets klimatpåverkan. Men genom det statsägda företaget Vattenfalls aktiviteter i utlandet spelar den svenska regeringen bort effekterna av dessa insatser.
I Tyskland är Vattenfall den elleverantör som är skadligast för klimatet. Vattenfalls tyska kolkraftverk släpper ut lika mycket koldioxid som hela landet Sverige. Vi vill att den svenska regeringen sätter stopp för detta.
Vattenfall hävdar att kolsatsningarna inte är problematiska eftersom företaget kommer att minska sina utsläpp med hjälp av den så kallade CCS-tekniken. CCS går ut på att avskilja koldioxiden från kolkraftverken och sedan lagra den under jorden för all framtid. Problemet är att tekniken inte finns i dag. Tidigast år 2030 kan den tas i bruk i någon större skala, om den över huvud taget visar sig fungera. Då är det redan för sent. Enligt FN:s klimatpanel måste de globala utsläppen av växthusgaser nå sin höjd senast år 2015 och sedan minska hastigt. Dessutom vet man inte om slutförvaringen av koldioxiden kommer att fungera. Skulle den lagrade koldioxiden läcka ut, kan alla våra ansträngningar för att rädda klimatet vara förgäves.
Vattenfall planerar att lagra koldioxiden i Nordtyskland. Det har lett till att befolkningen på flera platser bildat lokala miljögrupper, eftersom ingen vill ha Vattenfalls koldioxid under sin mark under årtusenden framöver. På grund av detta vågade de tyska politikerna inte gå vidare med en lag om koldioxidlagring förevalet till Förbundsriksdagen i september 2009.
Ytterligare ett problem är att Vattenfall försöker underminera tyska miljölagar, som är grundade på EU-bestämmelser. När de tyska myndigheterna ville att Vattenfall skulle ta miljöhänsyn vid byggandet av det nya kolkraftverket Moorburg i Hamburg, drog Vattenfall tyska staten inför en internationell domstol och krävde skadestånd på 1,4 miljarder Euro.
Kan Fredrik Reinfeldt i sin funktion som ordförande för EU tillåta att ett svenskt statsägt företag vägrar anpassa sig efter EU-lagstiftning?
Ett annat exempel på Vattenfalls självvåldighet är tvångsförflyttningen av människor som råkar bo där Vattenfall vill bryta brunkol.
Under de kommande tjugo åren tänker Vattenfall förflytta cirka 3 700 människor för att komma åt brunkolen där de bor. De som vägrar flytta hotas av fördrivning. Landsbygder som utvecklats under århundraden förstörs. Framtiden för över femtio tyska byar vilar nu i händerna på Vattenfalls styrelse.
I Polen är situationen nu likartad. Förra åretköpte Vattenfall in sig i det polska elföretaget Enea, som också tänker förstöra flera byar för brunkolens skull. Om Vattenfall menar allvar med modern energiförsörjning, måste företaget främja förnybara energikällor i stället för att satsa på ännu mer brunkol. Och om Sverige menar allvar med skyddet av klimatet kan svenska staten inte längre tillåta sitt företag att göra stora vinster på bekostnad av människor och miljö.
Roland Hipp
Hubert Weiger
Klaus Schlüter