”Centern har inget kvar av sin miljöprofil”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-09-15

Lars Igeland från Jordens Vänner om tomma floskler

Centerpartiet har genom beslutet om ”Förbifart” Stockholm effektivt punkterat de sista resterna av sin miljöprofil.

Men hur tänker socialdemokratin? Den som vill vinna unga väljare och vara ett framtidsparti måste välja miljövägen.

Det skriver Lars Igeland, klimatsakkunnig i miljöförbundet Jordens Vänner.

Att moderaterna och alliansen vill bygga motorvägspaketet i Stockholm har ju länge varit väl känt.

Ändå är det intressant hur Centerpartiet med Åsa Torstensson och Andreas Carlgren skulle hantera miljöprövningen och vilka villkor som kunde komma att ställas till motorvägpaketet. Carlgren har ju hittills inte åstadkommit något avgörande framsteg i miljöfrågorna, utan kommit att förknippas med allt från försämrat strandskydd, minskad skatt på konstgödsel till öppningar för ny kärnkraft i Sverige.

”Förbifarten” kan nog sägas punktera Centerns miljöimage för gott.

Den samlade miljörörelsen, KTH, Naturvårdsverket, SIKA och all miljöexpertis har avrått från den föreslagna lösningen. Carlgrens företrädare Olov Johansson tvingade fram hårda miljövillkor på Öresundsbron och valde ändå att avgå när den beslutades. Carlgren säger ja utan någon invändning.

Ännu pinsammare är den retorik som användes vid presskonferensen. I stället för att säga att miljön har fått stå tillbaka för Stockholms tillväxt omgavs Carlgrens presentation av så mycket miljöfraser att det blev övertydligt att kejsaren är naken.

Den fras som upprepas gång på gång är att förbifarten byggs för en tid när vi har ”rena el- och biogasbilar”.

Vi känner igen retoriken från förr. Under el-expansionen på 60 talet hyllades den ”rena” kärnkraften. När Folkpartiet sa ja till Öresundsbron på sin kongress sa Bengt Westerberg att ”när bron är byggd år 2000 är bilarna rena”. För några år sedan hyllade alla den ”rena etanolbilen”.

Alla dessa utsagor har visat sig vara flummiga fantasier. Kärnkraften skapar avfall och härdsmältor, etanolen har stora utsläpp och driver upp matpriserna i en svältande värld, utsläppen från trafiken har fortsatt att öka sedan 90-talet. Och elen i EU kommer till mer än 80 % från fossila bränslen och kärnkraft.

Den borgerliga alliansen kunde ha fått stå med miljöskammen i torsdags. Men i stället ställde sig Mona Sahlin och andra s-ledare omedelbart in i ledet som påhejare av det borgerliga miljösveket.

Vem är egentligen strateg i det partiet? Och hur ska s komma ur detta dilemma?

Vi vet att det inom alla partier finns delade meningar om hur Stockholms trafiksituation skall lösas. Vi vet också att s i Stockholm med knapp majoritet ställt sig positiva till vägplanerna.

Men tillåtligheten i torsdags handlade inte om ja eller nej till Cedersköldpaketet eller en viljeinriktning om förbifarten. Det handlade om miljöprövningen av själva motorvägen i vilken miljöexperterna konstaterat att den inte uppfyller miljöbalken.

För ett parti som menar allvar med miljölagar och miljömål vore detta ett naturligt tillfälle att låta frågan gå ett varv till, bland annat för att göra en riktigt seriös studie av alternativa lösningar.

Det skulle också vara en smart lösning inför fortsatta förhandlingar med v och mp inför valet nästa år. Ett rödgrönt alternativ måste ha en trovärdig gemensam politik i denna fråga innan valet, och den kan absolut inte vara en blåkopia av alliansens lösning.

Borrar man lite djupare i frågan kan man också undra om inte denna fråga är en nyckel inför partikongressen i höst och s vägval inför framtiden.

Partiet letar frågor som kan appellera nya väljare i städerna, gärna ungdomar och medelklassväljare. Jag gissar att Mona Sahlin sneglat på en aktuell opinionsundersökning om Stockholmarnas inställning till Förbifart Stockholm när hon är så snabb att heja på alliansens beslut.

Men opinionsmätningar är flyktiga och styrs ofta av hur frågorna ställs. Det faktum att vägen döpts till "förbifarten" när mindre än 10 procent av bilarna ska förbi Stockholm lurar många att vara positiva. S, v och mp skulle med ett eget paket och en annan benämning komma ifrån denna vilseledande fördel för projektet. Och en annan opinionsmätning, till exempel om stockholmarna vill lägga mer än 10 000 kronor var på en ny motorväg eller om de föredrar att pengarna går till kollektivtrafik, skulle säkert ge ett helt annat svar.

I själva verket är just miljö- och klimatfrågan en av nycklarna till att nå unga väljare, kvinnor och medelklass, och mer pengar till kollektivtrafik en valvinnare i ännu bredare lager.

S måste komma bort från sin gamla betongstämpel för att bli ett framtidsparti. En kombination av rätt tänkta trängselavgifter, nya spårvägar och bussfiler i befintligt vägnät kan lösa trafikproblemen betydligt billigare och bättre än "förbifarten".

I stället för ett uppslitande gräl inför valet med v och mp borde s tänka om och ta initiativ till en sådan gemensam miljölösning för Stockholmstrafiken.

Lars Igeland