Situationen inom järnvägen är ohållbar
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2019-06-25 | Publicerad 2014-01-10
Seko: Regeringen måste låta säkerheten gå före prispress
Under bara den senaste månaden har två allvarliga tågurspårningar inträffat i Stockholm. De sträckor där urspårningarna skedde, Stockholm södra och Huddinge, är några av de mest trafikerade i hela landet. Ännu har vi inte fått klara besked om huruvida olyckan beror på infrastrukturen eller lok och vagnar, men klart står att järnvägen befinner sig i en kris.
Vad som med säkerhet går att säga om olyckorna är att de lett till kraftiga förseningar och inställda tåg. Detta ger förlorade arbetstimmar, ökad stress för såväl anställda som resenärer och minskad produktion, vilket påverkar samhällsekonomin negativt.
De flesta, förutom regeringen och Trafikverkets ledning, som tycks köra huvudet i sanden, är kritiska till hur järnvägen fungerar idag. I oktober rapporterade Sveriges Radios ”Kaliber” att antalet olyckor och tillbud i samband med underhåll av spåren, mätt över en tioårsperiod, har ökat. Sveriges Radio skriver: ”Fram till 2007 var det som mest tio olyckor eller tillbud per år, efter det ökar det successivt och 2010-2012 är det i stället 30-40 per år”. Det innebär alltså att från det år som avregleringen fullbordades har antalet olyckor och tillbud ökat med 300-400 procent.
I november presenterade SVT en undersökning där de granskat 61 urspårningar sedan 2008. På 23 av olycksplatserna visste Trafikverket om felen eller bristerna som orsakade olyckan, ändå vidtogs inga åtgärder.
Även Riksrevisionen riktar skarp kritik mot hur järnvägsnätet i Sverige hanteras. Myndigheten menar att Trafikverket inte har metoder och arbetssätt för insamling och analys av tillståndet och underhållsläget i järnvägssystemet. Detta gör att Trafikverket inte kan bedöma hur underhållsresurserna gör som bäst nytta.
För att förhindra olyckor krävs att det förebyggande underhållet ökar. Men i dag bygger allt för mycket underhåll på akuta insatser och felavhjälpning, vilket sätter infrastrukturen i en ond spiral där det blir mycket svårt att komma ikapp det uppdämda underhållsbehovet.
När vi tidigare frågat våra medlemmar inom järnvägsunderhåll om de anser att det förekommer förebyggande och planmässigt utbyte av komponenter och delar i anläggningen i tillräcklig omfattning ansåg hela 49 procent att så inte var fallet. Endast 23 procent svarade ja.
En orsak till att det avhjälpande underhållet ökar på bekostnad av det viktiga förebyggande underhållet är stora brister i Trafikverkets upphandlingar. Nuvarande kontraktsutformning ger inte entreprenörerna tillräckliga incitament att genomföra mer långsiktiga och angelägna underhållsåtgärder. I stället för att akut ”lappa och laga” är det bättre att helt stänga av en undermålig sträcka under en period och modernisera fullt ut. Det blir kortsiktigt ett besvär att leda om transporterna, men görs det inte kommer resenärerna att få fortsätta leva med fler inställda och försenade tåg.
Trafikverket använder dessutom i princip endast priset som utvärderingsgrund i sina upphandlingar. Det finns därmed en uppenbar risk för att priset pressas så pass hårt att kvaliteten och arbetsmiljön blir åsidosatt. Upphandling genom lägsta pris som princip är märklig eftersom målet torde vara kvalitet och därmed en fungerande anläggning.
Trafikverket har i dag inte fått de förutsättningar som krävs för att ha kontroll över läget ute i spåren och därför vet myndigheten inte hur de ska genomföra upphandlingar för att de ska ge bäst effekt. I stället för att låta ekonomer räkna pengar och jurister granska paragrafer är det dags att låta anläggningens tillstånd och tekniska förutsättningar styra. Trafikverket behöver upprätta specifik kompetens över anläggningen och dess teknik.
Det yttersta ansvaret vilar nu på infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd. Vi vill att hon klart och tydligt, och så snart som möjligt, beskriver hur hon tänker agera för att ge järnvägen bättre förutsättningar att bli ett säkert och väl fungerande transportsätt.
Seko har sedan länge påpekat bristerna i järnvägssystemet och vi har varnat för vad en fullbordad avreglering kan komma att innebära för kvalitet, arbetsmiljö och säkerhet. De olyckor som är ständigt återkommande på järnvägen är inte längre ”enstaka händelser” utan detta handlar om ett övergripande systemfel. Mitt i detta systemfel står våra medlemsgrupper inom järnvägen. Det är de som upptäcker och rapporterar felen, men som inte får åtgärda dem i tid. Det är ombordpersonalen som får ta emot frustrerande resenärers reaktioner och till och med hot. Det är Trafikverkets personal som får utså kritik trots att de gör allt som står i deras makt för att få järnvägen att fungera men som har en ledning som förnekar problemen. Detta är en ohållbar situation.
Regeringen bär det yttersta ansvaret för den alarmerande utvecklingen inom den svenska järnvägen. Det är dags att agera nu.
Janne Rudén
Förbundsordförande, Seko