Snudd på kriminellt att sälja de här dubbdäcken

Vi har testat Hankooks dubbdäck i år och sämre grepp på snö och is får man leta efter. Nya lycksökare dyker upp varje år. Bara oberoende tester kan skilja bra däck från dåliga.

Däcktester är det svåraste en biljournalist kan hålla på med. Det finns så många slamkrypare, så många falluckor och felkällor att det enklaste vore att lägga ner hela verksamheten.

Men om vi biltidningar ger upp, då lämnar vi fältet helt öppet för oseriösa tillverkare och importörer. Då har ni konsumenter ingen att lita på längre.

Ta exemplet med koreanska Hankook. Den svenske importören har de två senaste åren, vi får se om eländet upprepas i år, kört med massiva reklamkampanjer för sina totalt värdelösa vinterdäck.

För två år sen kallades däcken ”testvinnare” tills Aftonbladet avslöjade bluffen och kampanjen drogs in.

Vi har testat Hankooks dubbdäck i år och sämre grepp på snö och is får man leta efter. Att medvetet, jag vet att resultaten inte är någon överraskning för tillverkaren, sälja sådana däck i Sverige är mer än oetiskt, det är snudd på kriminellt.

Ett annat skandaldäck är italienska Marangoni. Jag fick i veckan ett utskick från importören där han betonar att Marangonis vinterdäck är godkända med vintersymbolen M+S.

Det visar bara att kraven för godkännande är under all kritik. Däcket är lika halt som mina gå-bort-skor med lädersula.

I årets däcktest har vi med ett par helt nya däck. Mest spännande är Michelins totalt omgjorda Ivalo-däck och lika nya Goodyear UG 500.

Om vi vill testa nyheterna är vi hänvisade till att låna tidiga produktionsdäck från tillverkarna. Varken nya Ivalo eller UG 500 fanns hos gummihandlarna i våras när vi gjorde testet.

Vi kan välja mellan att köpa däcken anonymt hos närmaste handlare, men då testar vi fjolårsdäcken, eller att lita på att vi får korrekta testdäck från tillverkarna.

Jag har testat däck sedan 1984. Flera gånger har vi upptäckt att tillverkaren eller importören försökt manipulera däcken. Det vanligaste har varit onormalt stora dubbutstick.

Varje gång vi upptäckt och avslöjat fuskförsöken har vi hängt ut tillverkarna och sen förfinat våra testmetoder.

De senaste åren har vi infört en ”dopingkontroll” av de däck som kommer bäst i testet.

Kontrollerna har hittills inte avslöjat regelrätta fuskare, men nog har vi upptäckt tillverkare som tassat i gråzonen.

I år upptäckte vi vid en gummianalys att Nokian Hakkapeliitta 2 har ett tunt ytskikt med en annan sammansättning av gummit än resten av slitbanan.

Nokian hävdar att det millimetertunna ytskiktet är resultatet av en ny patentsökt tillverkningsprocess.

Kanske det. Men hur förändras greppet när ytbehandlingen är borta?

Det vet vi inte eftersom däcket var nytt och ytskiktet intakt så länge vi gjorde våra vintertester. Vid de avslutande asfalttesterna slets ytan genast bort.

Nokian hävdar att greppet är oförändrat även efter de första milen men den som känner sig osäker får välja något annat av toppdäcken i testet.

En annan slamkrypare avslöjades när vi räknade dubbar i testdäcken. Anderstorps Gummiindustri, som tillverkar de regummerade AGI-däcken, hade av misstag, det är jag övertygad om, lyckats med konststycket att få in 118 dubbar i däcken, trots att lagen sätter gränsen vid 110!

Testresultatet gäller AGI med 118 dubb. Därför är värdena på slät is marginellt för höga men påverkar inte rangordningen i testet.

Smålänningarna hann tillverka och dubba tusen däck innan Aftonbladet (!) upptäckte felräkningen.

Att testa däck är svårt. De testmetoder som jag varit med om att utforma under drygt 15 års tid har påverkat både andra biltidningars tester och faktiskt även själva däcken.

Genom att betona vikten av hög säkerhet på is och snö har vi i dag däck som fungerar på svenska vintervägar.

Men nya lycksökare dyker upp varje år. De försöker prångla ut däck som aldrig varit avsedda för svensk vinter. Bara oberoende tester kan skilja bra däck från dåliga.