Nästan alla rattfyllon är alkoholister

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-10-30

En alkoholist är en fara i trafiken antingen han bjuds, eller betalar tjugo kronor för en stor stark.

Efter den svåra olyckan med lastbilen som körde i fel riktning på motorvägen i Skåne går drevet. Men inte efter den berusade ungerske lastbilschauffören. Inte efter hans arbetsgivare. Inte efter de svenska företag som väljer att skicka gods med billiga utländska åkerier. Utan efter färjerederiet som bjöd på öl och vin till maten!

Vägverkets trafiksäkerhetschef Claes Tingvall sa indignerat i Dagens eko att "en sådan här tradition hör inte hemma i vägtrafiken. Professionella aktörer ska inte bjuda på alkohol".

Ingen vill ha berusade förare i trafiken men en seriös granskning av olyckan utanför Svedala ställer högre krav på debattörerna. När Claes Tingvall fördömer bjudöl och bjudvin på färjan tappar han fokus på det verkliga problemet, nämligen att nästan alla rattfyllon är alkoholister.

En alkoholist är en fara i trafiken antingen han bjuds, eller betalar tjugo kronor för en stor stark på färjan.

Vill Tingvall förbjuda all alkohol till maten på färjorna? Och är nästa steg i så fall att förbjuda vin till maten på flyget? Eller är en berusad flygpassagerare mindre farlig när han sätter sig i bilen på Arlanda eller Sturup än en som just kört av färjan?

Polis, Vägverket och sociala myndigheter har mycket att göra med de tiotusentals svenska alkoholister som kör bil berusade varje dag. Ingenting blir bättre av att utländska åkerier med en annan syn på alkohol och bilkörning tar för sig i Sverige. Men problemet med rattfylleri minskar inte för att vi ställer ett färjerederi vid skampålen.

Ett, två eller tre glas vin till maten på färjan, är riskfritt efter en natts sömn ombord. Alkoholen är ute ur kroppen, i varje fall med råge under de 0,2 promille som är den svenska gränsen för rattfylleri.

När den ungerske långtradarföraren greps av Skånepolisen efter de båda dödsolyckorna på motorvägen hade han runt två promille alkohol i blodet, tio gånger över den lagstadgade gränsen.

Du eller jag som inte har alkoholproblem är nära koma med så mycket sprit i kroppen. En person med svåra alkoholproblem däremot har övat upp motståndskraften och står fortfarande på benen.

Om ungraren inte råkat köra fel på ringvägen runt Malmö hade han med all sannolikhet nått målet i Jönköping utan några som helst incidenter på vägen.

Så länge allting fungerar som vanligt klarar en alkoholist av att köra bilen problemfritt. Det är när det dyker upp en plötslig svårighet som det blir kris. Ett barn som springer ut på vägen, ett rådjur, en sladd i halkan, eller en trivial felkörning och allting blir kaos i huvudet på alkoholisten bakom ratten. Normala problemlösningsfunktioner, normal krishantering, är satta ur spel.

När Claes Tingvall skyller olyckan på färjerederiets gratis vin till maten är det ett tecken på Vägverkets misslyckande med rattfylleriet på de svenska vägarna.

De vuxna rattfylleristerna, alkoholisterna, är ungefär lika många som vanligt. Men de allra senaste åren har de fått sällskap av en helt ny generation rattfyllon. De är inte alkoholister utan unga som kör bilen hem efter festen.

Ungdomarna har vuxit upp under en period när Vägverket la ner sin kampanjverksamhet och har aldrig som vi äldre matats med budskapet att det är farligt att köra på fyllan.

Vägverket har förlorat en hel generation som kör berusade utan betänkligheter och nu kommer baksmällan.

Att paniken sprider sig på Vägverket som ju har det högsta ansvaret för trafiksäkerheten är inte svårt att förstå. Men att trafiksäkerhetsdirektören ger sig på färjerederierna är bara pinsamt.

Ett sätt att få bort de rattfulla yrkesförarna är att de som köper transporter bara anlitar åkerier med alkolås i sina bilar. Sådana åkerier finns redan och lär bli fler den dag transportköparna tar ett seriöst ansvar för trafiksäkerheten.