Dubbförbudet dödar människor i trafiken

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-03-12

Trafiksäkerheten offras av ren okunnighet när byråkraterna ska rädda miljön.

Det finns väl inte en människa som vill förstöra miljön. Jag menar, som med berått mod vill svina ner och sabotera för kommande släkten?

Ändå finns det en massa människor som slänger ut tompåsarna från McDonalds genom bilrutan, dumpar sin gamla kyl i skogen, häller ut spillolja i avloppet eller kör stadsjeep. Ofta av ren okunskap. Ibland för att alternativen är så jobbiga (soptippen ligger fem mil bort och är bara öppen på torsdagar).

Därför finns miljörörelsen, för att tala om hur det är, egentligen. Jag har själv varit med i Greenpeace många år. Och jag kramade almarna i Kungsträdgården. Och jag undviker jätteräkor.

Men när miljön blir en religion vill jag inte vara med längre. När tro går före kunskap. När sakliga argument tystas ner av fundamentalister och talibaner, då är miljön illa ute.

Ta vår absurda svenska källsortering. Jag menar, vem tror att miljön tjänar på att jag bryter sönder mitt margarinpaket i en pappersdel, som jag lägger i kartonginsamlingen, och en plastdel, som jag diskar i varmt vatten och med hjälp av alldeles för mycket diskmedel för att lösa allt fett, innan jag lägger den i hårdplastinsamlingen?

Det överlägset mest effektiva för miljön är ju att elda upp kartong, plast och margarinrester i ett värmeverk!

Det är de religiösa övertonerna som kan bli miljöns värsta fiender.

Men ibland har miljöbyråkraterna tur som en tokig. Att dieseln är så hårt beskattad beror på att avgaserna är så svarta. Det förstår ju till och med en religiöst anfäktad miljöbyråkrat att svarta avgaser inte är nyttiga.

Det lustiga är att de svarta sotpartiklarna inte är speciellt farliga. Det är det som INTE syns i dieselavgaserna som orsakar cancer, allergier och hjärt- lungsjukdomar. Det är de mikroskopiskt små partiklarna som dödar tiotusentals människor i Europa varje år.

Sotet då? Det där svarta som väller ut varje gång en dieselmotor belastas? Tja, det är inte heller särskilt nyttigt, men så tungt att det sjunker ner och lägger sig på marken innan någon hunnit dra in det i lungorna.

Nu närmar vi oss miljötalibanernas senaste bevis för sin okunnighet, förslaget att förbjuda dubbdäck i Stockholm.

Miljöförvaltningen i Stockholms län anser att dubbdäcken sliter på asfalten och att asfaltdammet av hälsoskäl måste begränsas. Och nu är vi tillbaka vid margarinpaketet.

Visst är det en fin tanke att källsortera, men hur mycket energi går det åt för att värma vatten till disken? Hur mycket energi går det åt att tillverka diskmedlet, och att transportera det, först till Konsum, sen hem och slutligen att rena avloppsvattnet så att det inte förorenar miljön...

Hela kedjan måste redovisas, först då blir miljöarbetet effektivt.

När det gäller dubbdäcken är en enda effekt (asfaltslitaget) ryckt ur sitt sammanhang. Anledningen till att vi svenskar kör på dubbdäck är ju att vi inte vill tappa greppet.

Här i Sverige finns det fortfarande efter 40 år med dubbdäck ingen officiell forskning som visar dubbarnas effekt på trafiksäkerheten. Ingen vet hur många dubbade respektive odubbade däck som döljer sig bakom rubrikerna "Olyckan orsakades av halka". Men min egen lilla undersökning, tjugo års vinterdäckstester, visar att dubbat håller kvar bilen på vägen betydligt mer effektivt än dubblöst.

Jag kom just tillbaka från årets vinterdäcktest i Ivalo (det som vi publicerar i höst) och ett är säkert: Hålen i snövallarna runt testbanorna uppstod enbart när vi körde odubbat! Det var med däck utan dubb som gränsen mellan grepp och sladd var så skör att vi förlorade kontrollen över bilen.

Men det riktigt skrämmande är det omdiskuterade asfaltslitaget för här visar miljöbyråkraterna än en gång sin okunnighet. Ett: partiklarna är stora och tunga och sjunker som en sten till marken. Två: Utan dubbslitaget skulle asfalten bli så polerad att däck utan dubb skulle förlora greppet ännu lättare.

Vad det innebär i ökat antal olyckor, ökade materiella skador och ökat lidande borde man kanske ta reda på först.