Sent ska syndaren vakna

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-10-24

Först när Katrina och vågorna slog in över oljeplattsformarna började Amerika tänka på mindre bilar och snålare motorer.

Så nådde energikrisen USA. Och det var inte kunskapen om sinande oljekällor, problemen med att köpa olja från ondskans makter eller oron för växthuseffekten, utan ett par dar med ovanligt blåsigt väder som skakade om amerikanerna.

Amerika är en ö. Visserligen en stor ö, men ändå en ö som invånarna ogärna lämnar annat än för att öva sin krigsmakt.

Kunskapen hos den vanlige amerikanen om vad som händer i världen utanför är begränsad, för att inte säga obefintlig.

Att kulturens vagga stod i Irak talas det sällan om i det stora landet där tideräkningen börjar på 1700-talet. Att många av de stora uppfinningarna gjordes av kineser långt innan den vita rasen erövrat Amerika eller att det dekadenta Europa hade hus med centralvärme och vattentoaletter för 2 000 år sen skulle amerikanen uppfatta som kommunistisk propaganda.

Ointresset för världen utanför är också en viktig anledning till de stora ekonomiska problemen i supermakten USA.

Handelsunderskottet ökar varje minut och är en tickande bomb. Om USA vore ett företag skulle det vara i konkurs för länge sen. Och i USA är allting så stort att till och med företagen är för stora för konkurs. General Motors skulle ha försatts i konkurs av sina fodringsägare om det inte varit så hisnande stort. Nu skulle en konkurs drabba allt för många. Anställda, underleverantörer, banker och inte minst alla GM:s pensionärer, ja hela samhället skulle skälva. Därför hankar sig General Motors vidare.

Ford är på väg åt samma håll. Krisen lurar runt hörnet.

Problemet är att USA och amerikanerna lever på myten om den oändliga tillväxten. Det som är stort ska bli större. Och sen ännu större.

Därför väger en normal familjebil i dag mellan två och tre ton. Motorn har åtta cylindrar, cylindervolymen är över fem liter och förbrukningen över två.

Det gör ju inget, tycker jänkarna, så länge bensinen kostar så där fyra kronor litern.

Hittills har ökade bränslepriser bekämpats på bortaplan. Förre presidenten Bush hade sitt Irakkrig och den nuvarande presidenten Bush har sitt. Allt för att Mellanösterns olja ska rinna i rätt riktning och till rätt pris.

Och det har fungerat bra. Oljan har pumpats upp och levererats till rätt pris till de amerikanska konsumenterna så att de kan köra sina allt större och törstigare bilar.

Men stormvinden Katrina ändrade allt. På ett par dagar blåste hon in över Mexikanska viken, rätt in i den amerikanska Södern och via teve in i vart enda amerikanskt vardagsrum.

Och när borrtornen ute i Mexikanska viken krossades av orkanen blev oljekrisen verklig.

På ett par dar klev den från debattsidorna i de intellektuella tidskrifterna till varje amerikans plånbok. Bensinpriset rusade på en vecka upp till över tre doller per gallon, hisnande 6,60 kronor litern. Det slog igenom direkt. Bilköerna runt Los Angeles och andra storstäder minskade drastiskt när folk lämnade bilen hemma och började samåka med grannen.

Det märktes också i bilhallarna där de största stadsjeeparna plötslig blev stående och kunderna började handla Mid size istället för Large.

I Europa och i Japan har bilarna utvecklats rejält de senaste tjugo åren medan tiden stått stilla i USA.

Europa och Japan har jobbat med ökad krocksäkerhet, lägre bränsleförbrukning, hårdare packning och bättre köregenskaper och komfort.

Inget av det där har varit intressant i USA där all utveckling handlat om att göra bilarna lite större och lite biffigare men utan att höja priset och utan att utveckla tekniken.

De senaste åren har amerikansk bilindustri egentligen bara tjänat pengar på sina stora stadsjeepar. De är billiga rambyggen med beprövad teknik och de ger bra vinst.

När amerikanerna efter Katrina börjar se sig om efter lite mindre och mer bränslesnåla bilar kommer de att upptäcka att de modellerna knappt finns hos GM och Ford, utan hos japaner och koreaner.