”Vi räddade en utsvulten baby”

Cecilia Gustavsson

Marianne Kronberg, 64, hjälpte flyktingar på Lesbos

Hon ville vara en medmänniska. Marianne Kronberg, 64, åkte till Lesbos och hjälpte båtflyktingar.

– Det går knappt att beskriva den fruktansvärda situationen, berättar hon.

Den grekiska ön Lesbos hamn i huvudstaden Mytilene har förvandlats till ett katastrofområde. I två veckor i augusti var Marianne Kronberg på plats för att hjälpa.

– Jag har följt rapporteringen länge, men var ändå inte förberedd på den tragiska situationen. Det är människor precis överallt, många familjer med små barn. Alla flyktingar måste registrera sig där. Det är dagslånga köer och smutsigt, smutsigt, smutsigt. Många äger bara kläderna de har på kroppen.

– Det fanns inte en enda toalett, och bara en öppen dusch där männen sköljde av sig - kvinnorna ville inte ställa sig där helt offentligt. Myndigheterna är handfallna.

Flera uppgifter

I augusti kom runt 1500 båtflyktingar per dag, varav 80 procent från Syrien. Marianne var där tillsammans med tre andra från organisationen Christian Peacemaker Teams, som har folk på plats hela sommaren. De har knallröda tröjor så att det syns att de är där för att stötta. Gruppen hade flera olika uppgifter:

• Hjälpa till att kontakta läkare

• Trösta, lyssna och prata

• Hjälpa till där det behövs språkkunskaper

• Genom närvaron försöka dämpa hamnpolisens stundtals bryska metoder

Just när de delade ut vatten var Marianne Kronberg med och räddade en nyfödd baby från en trolig död.De hade hyrt en bil och hjälpte en annan organisation att dela ut hundratals liter vatten till båtflyktingar som vandrade längs en väg i 35 graders värme.

Då strandade två flottar fulla av flyktingar.

– Vi upptäckte en mamma med ett barn som fötts under flykten. Babyn var mycket illa däran, uttorkad och sönderbränd av solen. Mamman var helt slut och kunde inte amma. Vi stuvade in familjen i bilen och körde dem till sjukhus.

Att vara medmänniska

Många som kommer med båt har innan dess  varit på flykt under många veckor. Marianne berättar om en fyrabarnsmamma, allt hon ägde i livet hade spolats överbord. Ändå var hon tacksam: Barnen hade klarat sig.

Hur gör du för att inte bli uppgiven av misären?

– Jag tvingar mig att tänka på det vi uppnått, och inte låta hopplösheten ta över. Jag ser mig som en liten, liten pusselbit i ett stort pussel.

Hur kommer det sig att du engagerar dig?

– Man måste se att det är människor det handlar om. Varje medmänsklig handling gör skillnad, det jag gör betyder något för dem jag mött. Det handlar om solidaritet helt enkelt.

Marianne Kronberg är numera pensionär, men arbetade länge som diakon i Stockholm.

– Även där arbetade jag med flyktingar. Och jag har redan bestämt att jag ska tillbaka till Lesbos nästa sommar.