Alan grep in mot knivman: ”Han högg mot ordningsvakten”
Panik i gallerian: ”Jag såg skräcken i vaktens ögon”
Uppdaterad 2024-03-29 | Publicerad 2024-03-28
När knivattacken inleds flyr Kista gallerias besökare i panik.
Men inte socialpedagogen Alan Feily, 36. Han griper in mot knivmannen.
– Han försöker hugga mot mig, berättar Alan.
Knivattacken i Kista galleria inleds klockan 19.43 den 30 november.
Ordningsvakten Mohammed Alwi, 29, ska bevaka foodcourten. Vid den libanesiska restaurangen får han syn på en man som sitter och dricker medhavd öl.
För Aftonbladet återger han hur den dramatiska händelsen började:
– Jag går fram till mannen och säger: ”Min vän, det här är allmän plats och du får inte dricka alkohol här. Ta med dig drickan och gå någon annanstans”. Han ger mig en konstig blick. Från ingenstans drar han en kniv, säger Mohammed och fortsätter:
– Jag hamnar i chock. Ingen har dragit kniv mot mig tidigare. Under utbildningen har vi pratat om att hantera panik, men det är något helt annat när det händer i verkligheten. Jag backar undan och kallar på förstärkning.
Men knivmannen är mycket aggressiv.
– Han försöker komma nära och hugga mig. Jag drar batong och säger till honom: ”Backa!” och han svarar ”Kom då!”. Jag slår med batongen och träffar hans kasse, som är full med öl och det sprutar åt alla håll. Knivmannen kastar en stol på mig.
Socialpedagogen och läraren Alan Feily, 36, är i foodcourten för att beställa mat inför ett besök med en skolklass. Han har nyss tränat på gym, och är klädd i shorts och t-shirt.
– Jag ser ordningsvakten säga åt en man att han inte får förtära alkohol på allmän plats. Bara någon sekund senare reser sig mannen och drar kniv.
– Jag ser hur ordningsvakten flyger bakåt – han backar snabbt. Jag ser skräcken i hans ögon. Han är så chockad och han är helt ensam.
Kniven som gärningsmannen håller i är stor, berättar Alan.
– Det är en morakniv, skaftet är väl omkring tio centimeter. Han försöker hugga ordningsvakten med kniven, två eller tre gånger. Han vänder på kniven så att han kan hugga neråt. Som tur är missar han.
Människorna omkring dem reagerar på olika sätt, berättar Alan. Vissa skriker och flyr, med barn i famnen. Andra backar undan och filmar med sina mobiler. Vissa sitter kvar, till synes omedvetna om dramatiken. Men ingen vågar ingripa – utom Alan, som går fram.
Alan försöker nå fram till gärningsmannen och lugna ner situationen.
– Jag säger till honom ”Du har inte skadat någon än, lugn, ta bort kniven nu”. Självklart är det han gör väldigt farligt, men jag ville försöka lugna ner honom, säger Alan.
– Då kastar han en stol på mig, som hamnar vid sidan om mig. Han kastar en ny, som jag parerar med armarna. I det läget tänker jag att ”Om jag inte gör någonting nu, så kommer någon råka illa ut. Han har en kniv, han är påverkad”. Det är barn i lokalen. Folk springer för sina liv, fortsätter han.
Alan kastar en stol på gärningsmannen, men missar.
– Sen springer jag fram mot honom och han försöker hugga mot mig. Han lyckas inte, tror jag. Men i efterhand ser jag att jag har en rispa på armen, jag vet inte om det är från hans kniv. Jag plockar upp en ny stol, springer efter honom och slänger den mot honom. Den här gången träffar jag honom i huvudet.
Mohammed får in en träff med batongen, så att gärningsmannen tappar kniven. Fler ordningsvakter hinner ansluta och gärningsmannen som försöker fly blir nedbrottad på golvet.
– När han ligger ner håller jag i hans hand, och har min hand i luften, redo, i fall han försöker något. Mitt adrenalinpåslag är väldigt högt. Jag skriker åt honom, säger Alan.
Alans insats i stunden var avgörande, säger Mohammed Alwi.
– Hade inte Alan varit där, hade kanske jag eller någon annan blivit skadad, säger han.
I efterhand har Mohammed mått dåligt, varit omskakad av den svåra situationen han hamnade i.
– Men jag sa först ingenting till någon om hur jag mådde, varken på jobbet eller till familjen. Men första veckan, det var jobbigt. Minnen som dök upp.
Båda har också påverkats av uppmärksamheten som händelsen fått.
För Alan – som arbetat med unga i utsatta områden, mot kriminalitet – blev det förödande, berättar han.
– Rasistiska sajter hade skrivit taskiga saker om mig, de har lagt upp en kort filmsekvens där man inte ser att mannen först hotar ordningsvakten och mig med kniv. Det ser ut som att jag kastar en stol först och startar bråk. Det har lett till många otrevliga kommentarer, frågor från vänner och släktingar, på jobbet, säger Alan och fortsätter:
– Mina elever såg mig bara kasta stolar och frågade mig ”Vad hade hänt för att du ska kunna bli sådär, Alan?”. Det var väldigt jobbigt, att de fick se sin förebild agera på ett väldigt märkligt sätt. Jag pratar ju mycket med dem om mobbning och hur vi ska vara mot varandra, jag har värdegrundslektioner med eleverna om etik och moral.
Den 22 februari i år dömdes gärningsmannen i Solna tingsrätt för bland annat misshandel, hot mot tjänsteman, olaga hot och brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Han är tidigare dömd för våldsamt motstånd.
Alan Feily är trots allt glad att han kunde gripa in, säger han.
– Jag skulle göra samma sak igen, om någon blev hotad till livet.
Fotnot: Alan Feily är nominerad till Civilkuragepriset hos ”Efterlyst”.
