Fiasko, Becks
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-10-22
Det blev inget hollywoodslut på Beckhams Amerika-saga
CHICAGO. Hollywood-slutet låg på lut.
En enda bra bollträff, och David Beckham skulle än en gång ha besegrat omöjliga odds.
En enda bra bollträff, och fiasko skulle bli succé.
Det är dags.
Los Angeles Galaxy behöver bara ett mål för att rädda den här alldeles speciella säsongen från den totala kraschen.
Nu har de frispark i högerinnerläge, bara ett par, tre meter utanför straffområdet.
Det är avgörandets timme, det är tid för hjältar, det är vad ni vill.
Det är dessutom idealläge för en viss David Beckham.
Matchuret visar exakt 90.01 minuter när världens mest kända högerfot träffar bollen.
Det är ett väldigt amerikanskt idrottsögonblick.
Det var en väldigt amerikansk idrottsdag.
Manuset var så raffinerat upplagt att det nästan verkade regisserat.
En lång berg-och-dalbane-säsong skulle få sitt klimax i en direkt avgörande match mellan ligans två största stjärnor.
Bara ett lag kunde nå slutspel
Chicago Fire med MLS näst bäst betalda spelare – mexikanaren Cuauhtémoc Blanco – mötte LA Galaxy med David Beckham.
Bara ett av lagen kunde nå slutspel.
Jag tog eltåget söderut från Chicagos centrala Loop. Jag åkte så långt jag kunde komma söderut, och fortsatte sedan med buss från ändhållplatsen.
Jag passerade ändlösa shoppingmalls, rader av suburbia-villor och kom till slut fram till ett hav av parkeringsplatser där klungor av folk hade baklucke-barbecues.
Luften luktade grillad hamburgare, utspädd öl och amerikansk idrott.
I mitten av parkeringsplatsen låg Chicago Fires hemmaarena Toyota Park.
Det vore enkelt att förlöjliga amerikansk fotboll – sporten de kallar soccer – men det vore samtidigt orättvist.
Sporten har kommit väldigt långt på väldigt kort tid. Kanalen som sände VM 1990 visade bara de första 60 minuterna av matcherna. Sedan bröt de sändningarna, och växlade till någon sorts tv-shop i stället.
Sånt händer inte längre.
Toyota Park är en specialbyggd fotbollsarena, fylld till gränsen av drygt 21 000 fans.
Visst säljs det en och annan strut popcorn här, men jippokänslan är inte mycket större än på valfri Premier League-match.
Klacken på kortsidan sjunger ”Seven Nation Army” här också. David Beckham blir lika utbuad här som någon annanstans.
På ett sätt är det lätt att sammanfatta David Beckhams första säsong i USA.
Den har varit ett stort misslyckande.
Knappt spelat alls
Han har varit skadad – knappt spelat alls – och samtidigt har hans LA Galaxy dalat handlöst genom tabellen.
För bara några veckor sedan var play off helt utom räckhåll för den förväntanstyngda storklubben.
Men så hände något.
Ett Beckham-löst Galaxy började vinna, vinna och vinna igen.
Det blev fem raka segrar, och när Beckham väl var tillbaka på planen så var slutspelet plötsligt bara en enda seger bort.
En enda seger. En enda frispark. Ett enda mål.
Matchuret visar exakt 90.01 minuter när världens mest kända högerfot träffar bollen.
Matchuret visar exakt 90.02 minuter när en Chicago Fire-försvarare nickar undan den.
Vannsinnespass
Chansen är borta, och på ljustavlan står det fortfarande 0-0.
Nästa gång David Beckham rör bollen slår han en vansinnig passning, bakåt, rakt in i banan.
Cuauhtémoc Blanco snappar upp den, och frispelad lyfter John Thorrington bollen i nät.
Matchuret visar 92.01. Det är 1-0 till Chicago Fire.
Med storstjärnan tillbaka i laget har LA Galaxy förlorat för första gången på åtta matcher, och en floppsäsong för David Beckham har fått ett tragikomiskt slut.
Ändå vore det en förvanskning att döma ut hela USA-experimentet som ett misslyckande.
Man kan tycka vad man vill om det – men trots Beckhams sportsliga fiasko har han fört med sig en tromb av uppmärksamhet till MLS.
Publiksnittet stiger stadigt, sponsorerna vaknar, fler och fler klubbar går med vinst.
Det finns andra amerikanska proffsligor med betydligt värre problem.
En av dem heter NHL.