Zlatan slöt cirkeln efter 5 343 dagar
malmö. Hur lång är en evighet?
En väntan på att en cirkel ska slutas, ett öde fullbordas.
Fråga Zlatan Ibrahimovic och han skulle svara dig att väntan, vägen, varit värd varenda timme, vartenda steg.
För att stå här igen, spela här på nytt, mitt i kärleken.
5 343 dagar, sen Zlatan gjorde mål för Malmö FF i Malmö, den sista gången. Nu var han tillbaka, gjorde mål igen, mot sin gamla klubb. Cirkeln var sluten och känslan mäktig nog att ge den store ”gåshud”.
5 343 dagar. En annan tid, ett annat liv. Då en ung kaxig grabb som skulle vinna över allt och alla. En oslipad juvel, skördad ur den hårdaste mark. Med många vassa kanter men skimrande som få.
Vacker inramning – sen besvikelse
I går kväll stod Zlatan Ibrahimovic på Swedbank Stadion, mot klubben där han började skriva in sitt namn i den större fotbollshistorien. Himmelsblå halsdukar på sträckta armar, sången mot fullmånen, skånska flaggor i den råkalla kvällen. Zlatan kom hem men före match handlade allt om fotbollen, om MFF, för hemmapubliken.
En vacker inramning och sen, besvikelse.
Förspelet var vackrast. Akten, den blev den väntade, slutet likaså. Antiklimax för Malmö, förlösning för PSG.
Stolpe ut. Ungefär så kan man sammanfatta Malmö FF:s kväll. Markus Rosenberg missade sin straff, försvaret missade sin markering redan från start, Malmö missade sin sista sannolika chans att bli kvar i Europa-spel.
Lycka och respekt efter målet
PSG däremot bokade sin plats i åttondelsfinal i Champions League. Man kom, sågs och segrade, precis så lätt som vi kan vänta och begära av ett så stjärnspäckat, pengastint lag. ”Skåne mot Qatar. Passion mot pengar” stod det på plakat på läktaren, inför matchen och vi log lite i den råa skånska kylan på pressläktaren.
PSG:s fans kanske inte skriver under på det där med passionen. Men visst är MFF en klubb med helt andra anor, annan historia, andra traditioner.
Men blott kärlek och vilja vinner inga segrar mot oljepengar och storprojekt. Inget nytt i det. Hade någon inbillat sig att MFF skulle kunna matcha PSG tog det bara en kvart innan den illusionen var över. 2–0 till gästerna och Zlatan fick sen i andra halvlek fylla på till 3–0, mot sin gamla klubb. Lycka, men ingen överdriven triumf, i respekt. Di Marias 4–0 gjorde stämningen ännu tystare, underströk ytterligare klasskillnaden. Med Lucas 5–0 var utklassningen ett faktum.
Sant är att Malmö i ännu en match bjöd på för enkla misstag, släppte in mål för lätt, inte orkade bjuda riktigt motstånd. Men lika sant är att PSG gjorde MFF dåliga. Varje gång man kom fram blev det farligt medan hemmalagets anfall stoppades tämligen lätt.
Lägg därtill några missade fina chanser, en missad straff och Malmö hade förlorat det lilla hopp man haft. Åge Hareides frustration var märkbar.
Hem som vinnare
Zlatan fick stående ovationer när han lämnade planen. När jag mötte honom sent i natt i intervjuzonen beskrev han känslan som ”magisk” och talade om den myckna kärlek han mötts av och sin vilja att besvara den.
Som med festen på Stortorget, hans gåva till staden och folket. En fotbollsfest trots regn och mörka tider och som Zlatan i natt beskrev som ”en succé”.
Sen gick han ut till den väntande spelarbussen, lämnade Malmö efter sitt känsloladdade gästspel.
Vardagen återvänder till Malmö, för MFF, fansen och för alla de som väntat på Konungens återkomst.
Zlatan älskar sin hemstad men när jag intervjuade honom nyligen i Paris stod det väldigt klart att Stockholm är det enda realistiska alternativet, om han alls återvänder till lilla Sverige. Kanske gjorde det hemkomsten ytterligare känslomättad för honom.
5 343 dagar. Tid nog för Zlatan att resa ut som en erövrare och hem som en vinnare.