Fika med stil hos den finske designkungen

På upptäcktsfärd i trendiga Helsingfors

Alvar Aaltos ande vilar över Helsingfors. Byggnader, möbler och prylar bär hans tecken.

Men vad gör det? Att Aalto är husgud gör bara Finlands huvudstad ännu mer sevärd.

helskärm

Helsingfors är en liten storstad, eller kanske en stor småstad. Den är lätt att orientera sig i och det första som slår mig är hur trevligt det är att bara vandra längs gatorna. Människorna är vänliga, den stress som präglar många huvudstäder är som bortblåst. Ändå finns här allt. Restauranger, barer, nattklubbar, shopping, museer, sevärdheter?

Akademiska bokhandeln (1, se kartan),varuhusets Stockmanns stolthet , ligger mitt inne i centrum . Ritad av Aalto så klart. Byggnaden i sig är kanske inte så snygg, men dörrarna, entrén, taket, bokhyllorna kan få den som är det minsta arkitektur- eller designintresserad att tappa hakan.

Längst in på andra våningen finns bokhandelns hjärta – Café Aalto, med stolar, bord och lampor ritade av Aalto. En fika där och designdagen är gjord.

Längre bort på Norra Esplanaden dyker han upp igen. I butiken Designor (2) dignar hyllorna av Iittala-glas och Arabia-keramik. Här finns Aaltos karaktäristiska tulpanvaser i meterhöga versioner. Och jag kan bara tacka min ekonomiska stjärna för att jag inte kan frakta hem en massa glas.

På andra sidan gräsmattan löper Södra Esplanaden. I nummer 18 huserar Artek (3), en inredningsaffär där Aalto finns representerad igen. Med möbler den här gången. Här finns så klart hans stapelbara, enkla pallar.

Norrut längs stora Mannerheimvägen står Glaspalatset (4) på vänster sida. Namnet är lite missvisande. Byggnaden är ett fantastiskt funkishus från 30-talet och det enda anmärkningsvärda i glasväg är ett stort fyrkantigt burspråk där trafikledningen förr i tiden satt och dirigerade spårvagnstrafiken.

I dag är palatset ett mediehus med bibliotek, tv-studior, biograf och mängder av datorer. Allt i en fint renoverad funkismiljö. Huset kryllar dessutom av galet snygga kaféer.

Om man fortsätter Mannerheimvägen på andra sidan springer man snart in i nybyggda Kiasmamuseet (5) som visar modern konst. Museibyggnaden är, framför allt från insidan, en arkitektonisk dröm med konstiga vinklar, gångar och ramper och ett ljus som liksom smeker in över de grova vita väggarna.

Ytterligare en bit bort skymtar Finlandia-huset (6), Aaltos kongress-skapelse. Bakom de vita marmorväggarna och de tunga mässingsdörrarna döljer sig konsertsalar och konferenslokaler. Och, så klart, fler Alvar Aalto-möbler.

Huset ligger lugnt och fint i en lummig park. Där står något som vid första anblicken ser ut som gatlyktor, men på närmare håll visar sig vara långa stolpar med händer på.

De vinkar farväl när jag vandrar uppför trappan till livliga Mannerheimvägen igen.

Fakta: Alvar Aalto

Nina Jakobson