Snart åker väl miljardärerna ubåt till ubåtsvraket
“Paint me like one of your French girls!”
För mig är den repliken det enda minnesvärda med Titanic.
Såhär trodde jag att alla kände inför Titanic, att Titanic framförallt syftar till filmen ”Titanic” och vad den gav oss:
Céline Dions svulstiga ballad ”My heart will go on” och Leonardo Dicaprios pojkiga sexappeal.
Inte kunde jag, i mina vildaste fantasier, föreställa mig att folk var intresserad av den faktiska Titanic, alltså inte filmen utan båten, som sjönk på sin jungfrufärd 1912.
Jo, men tydligen är det en slags turism som folk ägnar sig åt, att åka ner och glo på vraket
Är det samma kategori turism som de som åker till Tjernobyl, som det var så mycket snack om häromåret. Traumaturism?
Titanicturismen blev jag och alla andra varse förra veckan inte för att Johan Renck gjort en skittråkig serie som såg realistisk ut om Titanicvraket, utanför att en ubåt försvann.
En u-båt fylld med ett gäng turister på väg ner i djupet för att glo på vraket.
I mitten på förra veckan var den försvunna ubåten det enda som fyllde mitt flöde.
Värst var nedräkningar som visade hur många timmar de kunde klara sig i ubåten, eftersom det bara fanns syre i 96 timmar. Andra jobbiga klipp var gamla reklamklipp från företaget som anordnande resan där en man stolt visade upp hur man styrde båten med vad som liknade en gammal Playstation-konsol.
Det såg värre ut än vad det var. Tydligen styrs många fordon av joysticks.
Insidan av u-båten var dock vidrig, ett utrymme lika stort som en laxask.
Bara ett enda litet fönster för de fem männen att trängas runt.
3 800 meter under ytan ligger resterna av Titanic och havet är mörkt.
Ibland vaknar jag om nätterna med en sådan fruktansvärd ångest som lamslår kroppen och rummet sluter sig runt mig som fientlig famn.
Därför övergår det mitt förstånd, att man frivilligt ger sig ut på en sådan här resa.
Stora delar av internet gormade om att det bara är rika idioter som sätter sig i en sådan båt.
Just det, alla på ubåten var också väldigt rika. Miljardärer, enligt vissa uppgifter.
När jag sa till en tween att inga pengar i världen kunde hjälpa dem tillbaka till land kände jag mig som en sådan där karaktärslös person som säger saker som:
Jag är inte feminist, jag är humanist.
Men jag hade rätt, som vanligt! Inga pengar i världen kunde hjälpa.
Bara dagen efter min duktiga moralism hittades delar av ubåten, vilket betyder att de med största sannolikhet inte hade kvävts tillsammans i det lilla utrymmet utan att ubåten imploderat.
Vilket fruktansvärt öde. Alla tweens på internet som inte tycker det är hemskt är dataspelsskadade i huvudet och borde inte få rösträtt.
Vad det här betyder för misärturismens framtid vet jag inte.
Men Susan Sontag skrev en gång att turisten var en parasit.
Turisten dyker upp på en plats och förväntar sig att bli underhållen, utan att själv bidra.
Så snart tar betalar väl miljardärerna en ubåt för att åka och titta efter ubåten som försvann när den skulle åka och titta på likdelarna efter Titanic.