Vem ska rädda tjejerna från gängens sexuella våld?
Publicerad 2024-01-20
På mobilen framför sig ser Evelina en video på en tjej som blir våldtagen utomhus.
”Det här kommer vara du om du inte gör som jag säger”, säger en kille.
Andra tjejer får se en bild på Evelina där hon har en pistol riktad mot huvudet. Det är ett effektivt sätt att få Evelina och andra tjejer att utföra uppdrag åt kriminella gäng. ”Du vet vad som händer med horor som golar”.
Är den gängkriminella killen skyldig någon annan pengar? Han betalar med sin tjej. Behöver han tjäna snabba pengar? Han säljer henne. Har hon inte gjort som han sa? Han våldtar henne. Har hon svikit flera i gänget? De gruppvåldtar henne.
Precis som i andra krig så är det sexuella våldet centralt också i det svenska gängkriget.
Här används våldtäkter, sexuella trakasserier och utpressning som hot, straff, intäkt och betalning.
För Evelina började det med att hennes kille hotade med att sprida en nakenbild på henne om hon inte gjorde som han sa. Och nu är hon, tillsammans med många andra tjejer, fast i våldet och kriminaliteten.
Gängens enorma våldskapital, nonchalans inför vem som får leva och vem som får dö, det avtrubbande tramadolet och vapenarsenal har varit centrala i de senaste årens debatt.
Jag har skrivit om rädda ynglingar, pojkar som knappt nått puberteten innan de skjuts ihjäl eller själva skjuter ihjäl någon, om föräldrars rädsla och om områden i skräck.
Men jag har aldrig skrivit om tjejerna, trots att jag har tänkt på dem hela tiden.
Kanske har jag varit rädd för att inte göra dem rättvisa, eftersom det de utsätts för inte har berättats, i alla fall inte för mig. Deras öden har tagit form baserat på det jag vet: att våld i ungas relationer är extremt vanligt. Att där det finns gränslösa män med maktbegär och ingenting att förlora finns också kvinnor som lever i ett helvete.
Och det handlar inte bara om våldskapitalet. Det handlar om att använda tjejer som statussymboler, som något att ha kontroll över i ett liv där man själv tappat all kontroll och heder.
Nu berättar Evelina om hur det är att leva mitt i det, trots att hon är livrädd. Det kanske kan rädda andra tjejers liv.
Men hur lätt är det att räddas, eller rädda sig själv, när man väl hamnat i klorna på de gängkriminella killarna?
Det finns ingen avhopparverksamhet som är anpassad till kvinnor som dragits in i skiten via kärlek. Detta trots att hoten mot kvinnor som lämnar gängen är värre än mot männen som hoppar av.
På kvinnojourerna saknas kompetens för att hantera det här och socialtjänsten står handfallen. På många sätt är de här tjejerna helt maktlösa inför situationen de befinner sig i.
Samtidigt kommer fler flickor och unga kvinnor dras in i gängen.
Ju hårdare killarna bevakas, kontrolleras och visiteras desto viktigare kommer det bli att ha oskyldiga tjejer vid sin sida för att sköta affärerna. Detta måste tas i beaktning när arbetet för att krossa gängen intensifieras.
